Wished for a life this year, it’s brand new, but on the top of the list there’s you

gott nytt år alla fina.

2010

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag var utanför Skandinavien. Blev utslängd. Flög för första gången utomlands. Kräktes på planet.

Höll du några av dina nyårslöften? Hade nog inga.

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? Jobb, lägenhet, träning.

Vad var din största framgång 2010? Äh, vet inte. Kanske att jag lyckades gå utan jacka till vildmannen varje dag. Hm, vilken bedrift. Det brukar inte hända så världsomvändande saker för mig. Men kanske mitt G i matte B. Och högsta betyg i svenskan. Att jag vågade hitta till mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på? Kläder, mat, bryssel, stockholm, festivaler.

Vad önskar du att du gjort mer? Tagit initiativ.

Vad önskar du gjort mindre? Spenderat pengar på mat. Ältat. Analyserat.

Hur tillbringar du nyår? Middag hemma, fest hos Stina, tolvslaget på stan, fest hos Rikard.

Vem saknade du? Någon som inte finns.

Finns det någonting du ångrar med 2010? Att jag inte var på Way out West. Igen.

Vilken del av 2010 var bäst? Senare delen av sommaren och tidiga hösten tror jag.

Hur tror du 2011 blir i sin helhet? Det blir året då allt förändras för mig.

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2011? Hade nog inga förra året men det jag kan säga för 2011 är väl att om jag bor hemma nästa nyårsafton ska jag raka midcut.

Fick någon i din närhet barn? Nej.

Dog någon i din närhet? Nej.

Vilka länder besökte du? Belgien!

Vilken datum från 2008 kommer du minnas, och varför? När jag såg Kent ensam i februari. Den natten innan vi åkte till trästock då jag och mina närmaste vänner vände upp och ner på mitt hus. Vi satt som vanligt och bara funderade på livet tills vi blev hungriga och stekte köttbullar och makaroner, kokade ägg, bakade kakor, drack te, åt mackor, drack blåbärssoppa.

Vad var ditt största misslyckande? Att jag blivit för lat. Slutade träna.

Vems beteende förtjänas att firas? Konstig fråga. Men mina närmaste kompisar. För alla fikanden, häng, festanden, nattsittanden.

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg? Äh. Det är glömt.

Vad gjorde dig jätte, jätte, jätte exalterad? När jag fick veta att Håkan Hellström och bob hund blev bokade till Umeå Open.

Vilken låt kommer alltid att påminna om 2010? Fulla för kärlekens skull. Fly din själ. Du är snart där. All by myself. Only girl in the world. Not in love. Dancing on my own.


Bästa filmer 2010? Inception, The boat that rocked (men den släpptes nog inte i år), Himlen är oskyldigt blå.

Favorit TV-program? Gossip Girl, The Big Bang Theory, The Seventies, Skins (om det gills), Misfits (har dock bara hittills sett 1 avsnitt men det räckte).

Vilken var den bästa boken du läste? Extremt högt och otroligt nära, Kärlekens historia.

Vad gjorde du på din födelsedag? På natten till min födelsedag var jag på umeå open. Såg markus krunegård. Åt på kinarestaurang, åt kaviarmackor (enligt mina sms), fick en cykel.

Hur skulle du beskriva din stil 2010? Svart, midgård, second hand. Tydligen med drag av modebloggare och faaaashion.

Hur höll du dig ifrån att bli galen? Lyssnade på musik. Andades.

Vem var den bästa nya personen du träffade? Åh. Det känns som jag både träffat och lärt känna fler människor det här året än under hela min livstid. Jag har också lärt känna personer mer på djupet som jag kanske träffat innan. Många ur klassen som blivit mina närmaste vänner.
Jag lärde känna Marianne under en kort men intensiv tid när vi åkte till fjällen. Henning och Evelina under sommaren. m.fl.
Min vänfamilj har helt enkelt utökats det här året.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2010: Andas. Livet är närmare än du tror. Drömmarna kan faktiskt bli uppfyllda. Du behöver inte vara livrädd för livet drabbar alla.

Vad vill du lära dig under 2011? Att vara ensam. Spela ett instrument. Ta hand om mig själv. Leva mitt eget liv. Kunna släppa taget ibland.

Tror du 2011 kommer bli lika bra som 10? Tror att det kommer att bli bättre. Det kommer att ske fler livsförändringar i alla fall. Med studenten, PA100, flytta hemifrån, boksläpp, nittonårsdag och allt.

Vad kommer du sakna från 2010? Min fina klass. Sommaren. Allt. Svårt att komma på.

Nämn en positiv sak från 2010? Kompisarna. Musiken. Livet.

the cold swedish winter

god jul.

himlen kan vänta

igår var en konstig dag. jag vaknade mitt i natten av att jag höll på att avlida av magsmärtor och jag trodde det var vinterkräkis på dirren men det var det som tur var inte så jag somnade på toalettgolvet och vaknade upp några timmar senare.

missade bussen så jag och sandra kom lagom till baletten började på avslutningen. det var en midgårdsavslutning i vanlig anda kan man lugnt säga.
fikade utanför skåpen med klassen på riktigt ~kalawesome~ vis. åt sedan currymacka (just for the record) på station med ett gäng vänner.

halkade mitt på stan utanför kungspassagen och fick ett fett blåmärke. hanna och linda plockade upp mig innan jag hade legat på marken alldeles för länge. trodde att ingen jag kände sett mig innan jag hör att det knackar på fönstret och får tummen upp av bekanta ansikten och hör sedan någon bakom mig; bra gjort sofia! ja tack.

kom hem och pulsade i snön och sparkade runt byn med pappa min. åkte sedan in till klara och sedan dansy dansy till dj santa claus med vänner (hahaha)

vi klädde granen idag och skulle sedan se inception som jag hyrt. men eftersom min familj är tekniskt efterbliven (fipplade ca. 1 timme) så fick jag och min lillebror titta på den på datorn. vet inte riktigt var jag ska ta vägen, vet inte ens vad jag ska säga. mindfucked. jag som hade eh skyhöga förväntningar på filmen kan säga att den får 4 av 5. den var fet. och som en riktig liten slutkläm på det här oerhört intressanta inlägget kan jag ju bara säga att PLURA SPELAR I UMEÅ PÅ MIN NITTONDE FÖDELSEDAG.

we look so good, we look so good together.

ville bara säga att igår ägde sönder. dansade som en tok (verkligen, TOKIGT), lajvade med flisan, gömde mig bakom en soffa och fastnade, fick en paradisbadet-skada (alltså blåmärke på höftbenen) under lajvet, spelade knäppaste ölhästspelet, pratade inlevelsefullt om skins, åt chips, lasersvärdade, fick en foliefluga, kollade på tv-spelande, blev nedputtad i en snöhög, pratade viktigheter, dansade lite mer och älskade världen.

puss, ni.

winter winds

antal personer som frågade om jag gillar julmust igår: 5

FAN VAD COOLT SÅ JÄVLA COOLT DET HÄR HÄNDER JU BARA INTE

kändes ju förövrigt helt mystiskt att se tre fjärdedelar av nedanstående favoritband stå och viska i ett hörn och dricka öl ungefär 1 meter ifrån mig. såg dessutom 2 andra ganska kända människor. ibland får man bli starstruck. och ibland får man bara låtsats som inget och bara glida runt hänga runt låna pengar.

masshysteri.

jaha, det var ju jävligt roligt att bandet som är upphovet till mitt lösenord för att komma in på datorn, är min skrivbordsbakgrund, det som jag lyssnade på hela sommaren, som ställde in två konserter då jag verkligen hade velat se dem, de som har gjort ett av årets bästa album, som jag bara sett live på ett liten scen på ett halvfullt verket som förband till florence valentin en gång för ungefär ett år sedan har bestämt sig för att sluta spela. att lägga ner. jag kan ju inte påstå att det inte var väntat. men ändå, väldigt tråkigt. vilka ska jag nu lyssna på när jag inte har något annat att lyssna på, är lokalpatriotisk och arg? jag vet inte.

(det sista var väl visserligen lite dumt skrivet eftersom att skivorna förmodligen inte kommer att försvinna från jordens yta, men det lät rätt dramatiskt och jag menade det.) (jag vet att jag inte heller skriver hundra procent grammatiskt och det skiter jag fullständigt i just nu för jag är trött och har ett språkhistorieprov imorgon som jag borde sova mig i form till.) (ibland tycker jag att det är ett jävla mysterium att jag inte har ig+ i svenska och att jag ens funderar på att arbeta med skrivande i framtiden när jag inte ens kan formulera en liten text utan att ha rätt perspektiv, tid och rum, presens och singular och allt vad det heter. för långa meningar, inga versaler och så vidare. men då brukar jag tänka: vad fan spelar det för roll, vem bryr sig och vad gör det om hundra år. jag kan ju om jag vill, men jag vill bara inte just nu på grund av pretentiösa petitesser och sådana saker.) (det ordvalet får säga godnatt för jag borde egentligen ha trött-lås för skrivande vid det här tillståndet.)

fly din själ.

hejsan mamma och pappa

jag har kommit lite efter känner jag. förra veckan på fredag åt jag först middag med bästa människorna, åkte sedan in till stan där jag betalade alldeles för dyra pengar för att dansa till alldeles för dålig musik men trots det vart det ändå ganska trevligt. tvärtemot blev det på lördagen. eller det var visserligen fortfarande trevligt, om inte bättre. det var en märklig känsla att kunna i sin hemstad glida förbi kön, utan att betala, in i värmen och dansa till bästa musiken någonsin. det borde inte vara så exotiskt, men det var det. sov sedan hos finaste klara och vaknade upp till fina vinterdagen och första advent och skyltsöndag och allt.

blev så till mig och inne i extas av att allt var så bra att jag tog första bästa plan till bryssel dan därpå. nä, jag kan ju låtsats att jag är så spontan och att jag inte alls hade längtat efter den här resan hur många månader som helst. hade iallafall världens bästa fyra dagar första gången utomlands! eu:s högkvarter, restaurangmat, flygplansolycka (inget nämnt), vandrarhem, fina byggnader, choklad, metro, julkänslor och fina människor ungefär. skulle kunna skriva flera a4an om resan men det får bli en annan gång.

sover nu. vi ses i marschallens skugga. amen.

det verkar som hon överlevt sen sist jag såg henne

idag tror jag att jag blev världens gladaste person ett kort tag. jag fick en hjärtsnörp och flisan blev så glad att hon började skaka lite. vi fick absolut inte jubla eller gråta eller skrika för vi märkte det precis under en viktig genomgång om musikhistoria. i vår får vi se världens finaste håkan på vår hemmaplan.

tillbaka där det började för mig. tillbaka till samma lokal där mitt fjortonåriga jag exploderade samtidigt som klubbland gjorde det. på samma ställe får jag skrika ut alla meningar som känns så mycket, som betyder så mycket. på samma ställe får jag skrika 'håkan, du var bättre förr' och egentligen inte mena det. för när håkan slog igenom var jag bara åtta år. när jag var åtta år var bland bästa jag visste att åka längdskidor, titta på huset fullt efter skolan, leka affär och spela in kassettband efter kassettband på bandspelare.

idag är jag lite annan, lite äldre, lite mer klok och några håkan-konserter rikare!!!

musiken slutade aldrig, du bara får mig att hänga kvar, för jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

äsch när allt känns falskt och fel och mörkt och kallt kan man lyssna på melankolisk musik och äta chokladglass (och jag som egentligen hatar chokladglass) och drömma sig bort till bättre dagar.

ibland känns faktiskt allt jag skriver som pretentiöst dravel. men ibland bryr jag mig inte heller. för ibland vill jag inget hellre än att bo i paris, ha vackra puffiga klänningar på mig, dricka rödvin och kaffe om vartannat och strosa på gatorna i världens högsta klackar och kedjeröka på en balkong och pussa på fransoser (hej klara.)

men ibland känns det faktiskt som att jag får acceptera att mitt liv är och kommer alltid vara att dra kängorna genom slask, sno halsduken fler varv kring halsen, stå på vasaplan och frysa, dricka varm choklad på bibliotekscaféet och folköl på någon hemmafest alldeles för långt hemifrån, och lyssna på popmusik dagarna långa. för det är jag. och umeå.

sanningsdan

hittills gjorda saker idag: haft musikhistoria ungefär 4 timmar i skolan med lunch emellan. på slutet var vi lite lessa så vi körde gissa låtintrot på popmusik istället för klassisk musik
sett big bang theory
åkte nyss till ica maxi för att storhandla, hem kom vi lika fort när vi insåg att banken ligger nere och inga pengar = ingen mat

hittills inte gjorda saker idag: nationellt prov i svenska plugg

nu ska jag: borsta mitt hår. kanske lite fjolligt att skriva ut det men faktiskt mitt hår är inte vilket som helst just nu, har ca. fem egenproducerade dreadlocks i håret. det är samtidigt så elektriskt att jag snart klipper av det. blir spännande att se om jag hittar något i det. kanske den lilla stenen som matilda kastade in i mitt hår och försvann. eller något annat. det här kommer att bli spännande.

i'm not in love.

kan. inte. andas.

pistol dreams

jag sitter i biblioteket med fingrarna på tangenterna men jag får inte fram någonting. jag måste skriva ett tal. igår natt däremot fick jag ut orden, fingrarna bara gick av sig själva. men inte nu. jag förstår inte hur jag ska kunna prata om det här när jag inte ens kan skriva klart om det. det är för svårt att förklara för att alla ska förstå. alltid när det blir såhär läser jag det här för att jag ska komma ihåg. jag måste även mejla någon eller några men kan inte heller trycka på skicka- knappen. jag vågar bara inte. det känns som om jag måste kasta mig ut. det är det jag måste lära mig. att släppa taget och tänka vad är det värsta som kan hända. för det finns inget värsta. jag kan bara komma framåt, inte bakåt. men jag kan också fortsätta stå still. om jag ingenting gör.

äh vafan skitsamma jag är ledig imorgon

men vad säger man till någon som inte fattar någonting

blitt sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt

man måste dö några gånger innan man kan leva

en vän är en vän hur taskigt livet än gått/you destroy me

idag har varit en såndär dag. en sån dag som egentligen inte får finnas. en där man känner alla känslor man inte ska behöva känna. en där man inte känner att man är hungrig fast man borde. en där allt man vill är att gråta men det går inte för det känns så mycket. en där man städar för man kan inte göra något annat. man lyssnar på broder daniel på högsta volym och känner varje strof och varje mening. en tom dag som avslutas med gåshud gåshud.

fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont

fick just något att se fram emot. som är betydligt närmare än en månad bort. det gör att det känns åtminstone liiite lättare att fortsätta den här mardrömstråkiga pluggningen. önskar att jag inte hade några andra lektioner alls än pa100. men tyvärr har jag ju det.

alltid en orkan i hälarna

idag: städar upp mitt liv, pluggar tills jag har lärt mig allt man kan lära sig, äter hallongrottor och sjunger håkan hellström tills jag dör.

det dom aldrig nämner

igår när jag dampbloggade så glömde jag säga att förra helgen ägde! (jag kanske borde nischa den här bloggen som en helg-rapporteringsblogg endast) jaja. såhär fem dagar försenat kan jag berätta att för en vecka sedan var jag på världens bästa förfest hos gilma, hon hade gjort så fint och vi hade charader och klädloppis innan vi tog oss till innertavle där det var så mycket folk så man inte visste vad men roligt ändå och jag cyklade totalt en mil ungefär den kvällen!! innertavle-röbäck=skitlångt.
på lördagen sen var jag på haga och åkte sedan till rött där vi samtalade om viktiga saker, sedan slutade kvällen med att jag sov över hos evelina!! på söndagen när jag skulle cykla hem igen så blåste det skitmycket och jag mötte min mamma med min lillebror på pakethållaren som var på väg till strömpilen så jag kände att jag inte hade nåt bättre för mig så jag hängde med dit. efter världens värsta motvind ville albin gå på busplaneten. så då gjorde vi det. han åkte rutschkanor och badade bollhav och spelade fotbollsspel och jag och mamma observerade.

idag gjorde jag något dumt. eller inte dumt för det var världens bästa men jag känner att jag inte får låta det bli en vanesak att min impuls får tala och betala. först köpte jag ett par byxor och jag som nästan aldrig köper nya saker blev så till mig av mitt inköp att det gick av bara farten, in på burmans, ner från hyllan, betala och gå ut och åka hem med 2 steg från paradise!!!!!!!!

Först när regnen kom och högervinden ven

förlåt för att min blogg är pisstråkig med bara en massa text och inga bilder. jag läste en gång (tror det var blondinbella) om hur man skulle vara en bra bloggare. man skulle uppdatera ofta (sry) och ha mycket bilder så att det blir lätt att hänga med! (sry igen) men det finns ju faktiskt en anledning. det är för att jag är så stört oteknisk och inte kan lägga in många bilder på ett bra sätt, gjorde det förut och fick nästan hjärnblödning för att det laggade upp sig så mycket. så, vilken tur att jag har garderat mig med flera bloggar!!! om ni blir trött på den ena kan ni bara läsa den andra eller tvärtom eller både och. (update) vet fan inte hur man gör en länkjävel för ingenting fungerar så ni får helt enkelt skriva in adressen i er webbläsare: www.darklands.blogg.se
haha ironiskt att jag inte har uppdaterat på typ en månad, nämen jag lägger in bilder där när jag orkar eller har bloggmaterial(haha)!!! (obs jag vet inte vad jag skulle göra om inte utropstecken fanns obs)

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit i väntan på en lång kall vinter

det jag lyckades plugga igår känns som varken eller nu eftersom provet var ungefär det konstigaste jag någonsin sett. med tanke på att vi fått ca. hundra kg med instuderingsfrågor, massa sidor att läsa i boken och att det skulle utgöra en tredjedel av kursen trodde man att provet skulle vara ganska bastant. men nä, största delen var att man skulle kryssa ja/nej, sant/falskt och slå upp växter i en flora typ. ja, men. det kanske fanns en smart tanke bakom.

och precis när vi satt där och höll på att skriva prov så tittar någon upp från papperet och ut genom fönstret och så går det ett sus och ett kollektivt "aaaaåååååååwwwwhhh" hörs genom hela klassrummet som det har en tendens att göra ganska ofta nuförtiden. vi blir känslosamma såhär på sista höstterminen i min klass. ja, iallafall. det snöade lappvantar utanför! världens mjukaste fjädersnö som sedan övergår i blött, blött, blött. om man går på midgård som jag gör så är man van vid systemkameror överallt och nu när det snöade första snön så gick esteterna lös och knäppte hoppbilder utanför medans vi satt inne och fnissade.

hård som jag är har jag bestämt mig att inte på hela vintern ska jag bära jacka på vägen till vildmannen! förra vintern bar jag jacka EN gång, det ska jag slå i år!!
vi värmde oss efter den kalla promenaden med rejv i lanrummet på lunchrasten!

för att fira ingenting särskilt gick vi med klassen och åt på kinarestaurang, skrattade, pratade och blev mätta. sen drog vi vidare ut i natten!!!! på café!!!!! sen fick jag skjuts hem av en nybliven körkortstagare (rille b) och visade exotiska röbäck med tillhörande ica-gangsters för resenärerna (hanna och linda).

nu ska jag inte plugga!!! godnatt!!!

you may say I'm a dreamer, but I'm not the only one

kan jag SLUTA med att göra vadsomhelst vadsomhelst annat än att plugga naturkunskap?????!!!!! ikväll har jag: skyllt på att jag väntat på maten, ätit kantarellmackor, läst ca 60 sidor ur lilla ångestboken (haha), tittat på discovery channel(tittar ALDRIG på discovery), surfat på den stationära datorn, spelat tetris, kollat bloglovin ca: 20 ggr (facebook lika många), letat låttexter (som jag alltid gör), kollat ungefär var tionde minut om 2 steg från paradise har lagts ut på spotify, läst om hur man publicerar och trycker en bok på vulkan.se (mitt PA100 skriker också på mig i bakhuvudet). jag tror att det är bara för att jag fick så jävla dåligt självförtroende från idag när jag pluggade med matilda att jag känner att det inte ens är värt att plugga för jag kommer ändå inte fatta. och det störda är att det är ju hur enkelt som helst egentligen. det är bara jag som är efterbliven inom naturkunskap. kan ju ge upp biolog och läkardrömmarna här på direkten.

hjärta

om man är i rätt sinnesstämning finns det ingen annan musik, ingen annan musik kan få en att känna så mycket, den som går längst längst in och ut överallt den som tränger längst in i hjärtat. och varje sinnesstämning är rätt, alltid rätt. alltid kärlek, alltid rött. det finns perioder för allt i livet, perioder när man glömmer. och perioder när man hittar tillbaka. när man hittar hem.

åttio år på slutet kanske hjärtat börjar revoltera.

ibland gör livet en tvärsväng och det behövs inte mer än fina fina människor och skratt så att den där gnagande oron försvinner. den behövs ju egentligen inte där. musik och popcorn och en som spiller ut alla popcornkärnor på golvet och "men ååååh" och dammsugande till http://open.spotify.com/track/06hlVTKsr61iFAm933Mok1 klockan tre på natten.

natten som övergick i morgon och man kommer hem den tiden då morgontidningen har kommit men det har inte blivit ljust för det blir aldrig ljust på nätterna häruppe den här årstiden. solen kommer ungefär tillbaka i april.

och när det blev som det blev blev det så att sömnen försvann och så att jag sitter på en buss om en halvtimme. jag sitter på den tidigaste bussen härifrån för att hälsa på mitt äldsta hjärta en dag eller så. godnatt eller godmorgon.

jag föll isär idag: hundra ledsna små bitar över golvet, det var en gång jag

jag fick skavsår av skorna. på musiken spelade vi en låt fyra gånger. första gången sjöng jag falskt, andra gången skrek jag refrängen och tredje och fjärde tappade jag takten. jag vet inte vad jag ska göra med någonting. affären stängde när jag kom dit, jag satt med huvudet mot rutan på bussen på väg hem och instängd i öronen. ska jag åka dit, följa med dom eller bara stanna kvar. jag kartongcuttade min handled igår på skokartongen, och skrev ett prov idag där jag inte var helt säker på en enda fråga.

allt är bagateller men förstoras hundratusen gånger i min hjärna. jag borde ju vara glad, jag är glad. också.

som när en ring fastnade på klaras ringfinger och hon fick loss den precis innan fingret blev jätteblått, då blev jag glad. eller när vi spelade strandtennis och boule i korridorerna på håltimmen och jag vann två gånger, då blev jag också glad. eller när vi pratade om de töntiga ettorna med kalasutstyrsel hur de ville visa vilken bra sammanhållning de hade i klassen, då blev jag glad för vi var exakt likadana för två år sedan. eller som när en tjej sa att mina skor var fina, då blev jag glad, eller när jag kollade i mitt skåp och insåg att min dator var borta och hur jag sprang runt i skolan och ner i biblioteket och såg den ligga kvar där på soffan. då blev jag också glad. jag älskar midgård. och jag älskar mina klasskompisar. idag highfivade vi på att vi skulle hålla kontakten efter gymnasiet. för nu är det bara ungefär tre fjärdedelar kvar av skolan.

nu kurrar min mage och jag skulle behöva sova i minst hundra år eller bara en kram för att komma i rätt balans.

if you're ever feeling blue

1. jag tror att jag råkade ljuga för min tandläkare imorse. får skylla på att det var så okristligt tidigt på morgonen (när jag egentligen har världens längsta sovmorgon) att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. eller nåt. nämen lilla ljuget då. han frågade om det hade gått bra med min tandställning. jag svarade sådär. sen såg han ut som "jaha?" och så sa jag att jag hade tappat bort dem för en månad sedan. då sa han jaha. (ok, sanningen, jag har inte använt de där gummibanden på hela sommaren) sen kollade han i min mun och jag förberedde mig på att bli slaktad, men då! mina tänder har tydligen samarbetat med mig så han bestämde sig för att ta bort fästena till tandställningen för alltid. yes!!!!!!

2. när jag var på väg till vasaplan så var det en tant som stoppade mig. jag vet inte, hon bara dök upp och frågade om jag kunde följa henne över vägen. och vem tvekar liksom att följa en gammal tant över vägen??? men när vi hade gått över gatan och jag tänkte lämna henne så släppte hon inte! jag tänkte: jaha, jag hänger väl bara på. så fortsatte vi hennes promenad till en fotvårdsklinik typ. hon bokade tid för att hon hade ont i foten. sen när vi skulle därifrån åkte vi fel i hissen två gånger, sen fortsatte vi promenaden tillbaka till hennes lägenhet. hon berättade bla. att hon bodde i frankrike och där får män böta 600 kr om de inte har någon tröja på sig, att hennes kompis hade spillt kaffe på sig så att hon hade fått blodförgiftning, att hon hade klättrat på en stege förra sommaren och sen ramlat ner och slagit huvudet och varit tvungen att ha glasögon som hon inte tyckte om. till slut kom vi tillbaka där vi började promenaden men då ville hon att jag skulle titta på hennes fina hiss. så då gjorde jag det, och den var ganska fin faktiskt.
sen gick jag till bussen och åkte hem.

3. jag hittade ungefär världens bästa skor idag. jag brukar aldrig bli till mig över såna saker (ok, skoja, det brukar jag visst men inte i den prisklassen, brukar inte ens orkar bry mig) iallafall! de är världens finaste. men dyra. jag vill ungefär gifta mig, dansa och dö i dem. så jag tänker att det jämnar ut sig med tiden.

hej världen

idag gjorde jag ett pass! nu jävlar ska här resas!!!
tur dock att jag kan mitt efternamn, eller jag kan det ju, problemet är ju att ingen annan kan det! ja skitsamma, iallafall om jag skulle tappa bort det någon gång är det mig ni ska lämna det till och inte trollet/fågelboet/busken som man lätt kan förväxla mig med!!!

who loves the sun

ibland blir det inte som man tänkt sig, man blir arg på folk som man inte kan eller får bli ovän med och ändå lär man sig inte och man fortsätter och man cyklar jättelångt i regn och man oroar sig alltid i onödan för alla/vissa är snällare än vad man tror och ibland känner man sig dum för ingen anledning alls och allt känns bara oklart och ofärdigt och jag måste komma i balans för att komma upp igen och jag köpte en pizzaost i onödan och nu ska jag läsa ett långt reportage. godnatt.

från nu och i fyra års framtid. är rädd.

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

upp till kamp

Hur många debatter jag än tittar på, eller hur mycket jag än läser om valet kan jag ändå inte bli less på det. Dom som känner mig vet att jag har den sjukaste beslutsångesten och den blir inte mindre i det här fallet, när det enligt mig är en av de viktigaste sakerna man kan göra är att rösta. Det är en så pass viktigt sak att göra för resultet kommer att beröra alla.

Även fast det ofta kan vara mer prat än verkstad så genomförs det förändringar i samhället, och på sistone har det inte varit till det bättre enligt min åsikt. Hur många opinionsundersökningar jag än gör så förändras inte min ståndpunkt och debatten i skolan idag gjorde mig ännu mer säker på att mitt val som jag har gjort är rätt. Jag har redan röstat och jag gjorde det på de rödgröna för jag vill leva i ett solidariskt samhälle.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, för det är ungefär det enda man pratar om de här dagarna. Jag blir bara mer och mer intresserad, och sätter mig in i fler frågor för varje dag som går. Om man inte går och röstar för att man tycker att man har okunskap om valet, frågan är ju hur man har kunnat undgå ens något ämne som man kan hålla med något av blocken om när det har varit och är den mediabevakning det är. Jag tror att det är lätt att skylla på att man inte är för insatt men jag tror att det ligger i att man är för lat.

Jag ska kanske inte ens ta upp vad jag tycker om Sverigedemokraterna men jag tycker att det var tråkigt att varken de eller F! var med på debatten idag. Men kanske att det var bra för då hade debatten mer fokuserat på smutskastning mellan partierna. Jag kan förstå varför de inte väljer att vara med på grund av hotbilden men jag tycker också att man kan stå upp för sina åsikter. Det som hände på Östra gör bara att deras fördomar mot invandrare späs på. Jag tror att det är ett bättre och effektivare sätt att bryta ner deras synpunkter med ord.

En sak som jag tycker tyder på att alliansen känner de rödgröna som ett överhängande hot var att på skoldebatten valde allianspartierna att nästan i varje fråga skicka över den sedan till Rättvisepartiet, som inte kan påverka på riksnivå. De ville inte riskera att höra de rödgrönas argument på samma fråga. Eller det jag såg av debatten i Tv4, en statsminister som viker ner sig och en stark förhoppningsvis blivande statsminister som står upp.

halspulsåder

angelica spontanklippte min lugg nyss. dagen innan mitt sista skolfoto nånsin. spännande!!!

dansa, fastän

jag som aldrig blir sjuk är sjuk igen. men jag tar bara en ipren och <3nässpray<3 så är jag lika taggad som vanligt. frågan är ju om man kan hitta någon mer övertaggad människa någonstans. ogillar förövrigt uttrycket taggad i vilket som helst sammanhang men vad ska man göra när man har ett ordförråd som en femåring ungefär.

jag känner annars nu att jag har världens roligaste tid med världens bästa människor runtomkring mig. och då är det lätt att dansa, fastän.

vi kanske ses någonstans. i natt.

strejk!

jag är glad att jag inte är allergisk mot damm. om man kollar under min säng ser man bara... grått. man får typ skägg om man sticker dit huvudet. ungefär som pastan jag glömde en vecka för länge i en burk efter trästock...

JAG STÄDAR!!!

befria södern

ungefär vid den här tiden har jag hämtat andan igen efter helgen. händelserik och mycket mycket rolig. med största sannolikhet kan jag också säga att det var nog första och sista gången för mig på droskan i fredags. inget mer sagt med det, för på lördagen hade finaste stina födelsedagsfest och alla mina bästa kompisar var där! det ägde hur mycket som helst.

det känns som att man uppskattar helgerna mer nu när man är upptagen med att plantera växter, plugga till stenålders-konst-prov och kludda i kollegieblock hela dagarna. och jag åker förresten utomlands för första gången i slutet av november! till bryssel och eu-parlamentet på studiebesök med eu-kunskapen!!!!! längtar ihjäl mig. måste skaffa ett pass. ungefär miljarders år efter alla andra.

jag borstar av mig gruset och drar ner på stan

igår klev jag upp klockan sju. vilket jag inte gjort på ungefär jättelänge, men det gäller väl att förbereda sig hehe. nämen dagen till ära hade jag gått med på att vara mentalt stöd till min lillebror som skulle spela fotbollscup! regnigt och härligt var det hela dagen. jag hejade, åt hamburgare och sov i bilen. en bebis stirrade på mig nästan konstant i en halvtimme (under en match) kul tänkte jag och stirrade tillbaka ibland. en annan kul sak var när albin hade gjort illa sig och sprang och haltade omkring, då började pappa vifta med armarna och ropade att han skulle byta om han hade ont men albin hörde ingenting och VINKADE glatt tillbaka. jag har lärt mig en sak iallafall sen igår och det är att jag aldrig vill bli en hurtig och skojfrisk fotbollsmamma som *skvallrar med tjejerna* (andra fotbollsmammor) och *är så nervös att jag nog måste ta en promenad* istället för att titta på sin unge spela.

väl hemma i stan blev det efter vissa missförstånd (och okej, jag ska snart fylla på pengar på mobilen) en blöt promenad till sandbacka där jag åt middag med sandra och matilda. efter det fick jag vänta på bussen i en timme (cyklade inte på hela dagen igår!!! rekord!!!) för att sen komma hem blöt, trött och less. var hemma i nån timme innan tokiga jag satte mig på en buss igen för en timmes resa till marja för att sedan gå till en andreas dit det kom en massa folk och det slutade med ett poolparty (haha kul ord, för tankarna till typ... eva och adam) jag och angelica åkte dock hem igen med bussen efter ett tag.

så aktiv har jag typ inte varit sen... aldrig. okej, sen jag slutade med fotbollen.

du har vart ute i världen i flera år, när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå

på sista tiden har jag haft ganska tråkigt (handuppräckning den som inte fattat det redan), det kan vara nyttigt ibland men vissa gånger är det bara outhärdligt. så. idag ringde jag matilda och vi spelade spel (barngeni, fia och försökte med uno men vi failade pga bortglömda regler, hur kan man ens glömma bort uno?????) och sedan gick vi ner på kajen och åt glass och aktade oss för fåglar!! (ååååh ljuva umeå-sommar). vi planerade också vad vi ska göra resten av sista sommarlovsveckan: imorgon ska vi bada i älven och på torsdag ska vi gå på museum och kolla på en bäver, på fredag måste tyvärr matilda tillbaka till online och jag går tillbaka till min långsamma rutin igen. eller just det på lördag ska vi lyssna på musik i en park också! (minns dock inte vilken men vi får väl kolla runt lite)

har ju som blivit lite van så här kan ni få mina bästa tips på vad man kan göra när man inte har något att göra:
1. he på en bra låt på spotify och sedan leta upp texten på internet och sjunga med. (tips på bra hemsida: www.letssingit.com)
2. prova kläder i lite roliga kombinationer (som en smygstart till skolan börjar menar jag, slipper man ju hålla på och vela då)
3. sova
4. läsa bra böcker (speciellt om man har cirka sju stycken som väntar på att bli lästa, då måste man rappa på)
5. kolla på videos på youtube (det här är den mest känslosamma och jag tänker inte prata något mer om det här efter den här gången. jag tittar bara på samma sak om och om igen och får gåshud varje gång. förra gången så bestämde jag mig för att inte titta på ett enda youtube-klipp men den här gången tänkte jag göra tvärtom. jag vet inte vad som är värre.)

allt känns ju mycket bättre när man får läsa det här

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/recensioner/article7619639.ab

baby baby, you're lemon in my eye

som så många gånger förut förbannar jag mig själv över att jag inte bor närmare göteborg än ungefär hundra mil. aaaaaaaah. för två år sedan var det exakt samma sak. kommer gräma mig för det här i ett par dagar nu. har fortfarande inte kommit över förra gången. cirka ingen kommer att förstå det här inlägget utom möjligen matilda som vet vad jag pratar om och känner nog samma sak för en annan sak. kanske. eller någon som vet om vad jag ångrar nästan mest i hela livet.

mental istid

ikväll är en sån kväll då jag lyssnar på punk, läser om det röda umeå och thåström samtidigt. och nu ska jag se upp till kamp. igen.

en hel stad i masspsykos

ikväll cyklar jag nog till trädgården och lyssnar på musik (ovanlig syssla för mig) och hänger för sista gången i sommar. förresten igår var jag, sandra och matilda på bokcafeét för första gången i höst. årstiderna byter kläder sakta.

trasiga strumpbyxor, grädde i håret, bläck över armarna, kramar, nattpromenad barfota och skrattande vänner.

nu går dagarna så himla fort att man inte hinner tänka efter. igår träffade jag alla mina bästa kompisar i hela världen. när jag tänker efter så var det nog över två år sen vi var allihopa samlade under samma tak. alla har förändrats och går på olika skolor men som stina skrev är det ändå så att när vi träffas så känns det precis som förut. rebecca ska bo i göteborg i ett år och jag kommer sakna hennes kramar och hela henne så mycket.
jag vet att jag skriver efter ungefär varje sak jag gör att det är det roligaste jag gjort men det är nästan så! allt är så roligt och minnesvärt på olika sätt. det är två veckor kvar av mitt sista sommarlov och det känns inte så vemodigt som det borde. det känns som en början på något bra. och ett slut på någonting.

slärreferre

i fredags åkte jag och min familj ungefär 23 mil inåt och uppåt till blattnicksele för att träffa hela släkten! träffade mina bästa kusiner och vi hittade på så mycket under lördagen att jag inte ens vet var jag ska börja. vi spelade kort, åkte båt och metade, solade lite på en strand, åkte flytbrygga, tvättade håret i vindelälven, bastade och badade igen, jag och elin gick ut i skogen och plockade blåbär, vi gick tipspromenad, hoppade på stenar uppför bäcken och gick igenom en tunnel, tog släktfoton, såg film och grillade korv. vi åt en massa mat mest hela tiden och jag var barfota konstant hela tiden förutom i skogen såklart. efter tre dagar där så åkte jag vidare till lycksele och var med farmor i två dagar innan jag åkte hem. och jag såg ett kickbike-gäng i vännäs under bussturen hem!!!

sunday morning

såhär en vecka efter trästock kan jag bara säga att det var bland det roligaste jag gjort någonsin.

jag cyklar jämt (man kan inte bo i röbäck utan att ha en cykel, har jag nog sagt förut men jag säger det igen) hit och dit och tillbaks igen och hit och tillbaks igen.

igår var först en ganska tråkig kväll sen blev den lite roligare och sen blev den jätterolig och efter det blev den bara ganska tragisk. det var längesedan jag skrattade så mycket och jag var fortfarande fnissig klockan halv fem på morgonen när vi cyklade/promenerade över slätten i dimman. (haha och missförstå mig inte om dimman)
jag lyssnar bara på velvet underground och nu är jag så mätt att jag bara vill lägga mig ner och dö litegrann efter middag på kinarestaurang.

jag är så darrhänt att det svarta nagellacket blir alldeles utsmetat men jag har iförsig aldrig varit så speciellt duktig på att måla naglarna

imorgon åker jag och nästan alla mina kompisar till skellefteå för trästock!!! och jag slänger bara bihålorna in i väggen, tar en till alvedon och skiter i att jag är lite sjuk för ett tag. vi åker bil dit och jag tror det kommer att bli en alldeles utomordentlig resa även om (guess what) masshysteri ställde in ännu en gång. och den här gången orkade jag inte ens bli lika arg som förra. för jag tror att allt annat kommer att väga upp dubbelt så mycket. ses i skelle!!!!!!!!

randiga kinder

jag som nästan aldrig blir sjuk blir det förstås vid de mest dumma tillfällena. nu under helgen har jag haft ont i bihålorna och i ena örat, varit snuvig och så känns det som att jag ungefär har minst en fotboll i halsen när jag ska svälja. och i helgen ska jag till skellefteå på trästock. känns ju så intajmat att jag bara vill dö. jag har sprungit mellan mitt hus och min finaste granne och bästa kompis i helgen. jag har sovit och ätit middag där medan vi har sett på film och ätit chips i min soffa. bästa bästa bästa. jag gick hem imorse och trodde jag skulle dö så jag tog två alvedon, satte på min bästa lista på spotify och sen däckade jag i soffan.
nu håller jag på att laga pyttipanna.

156

nu har min familj lämnat mig för stockholm och jag är ensam hemma i en vecka!!! kom och hälsa på mig!!!
det känns helt sjukt konstigt, jag har aldrig varit ensam hemma själv mer än två timmar kanske. det är alltid nån som skriker, eller springer förbi eller slår i dörrarna och nu är det alldeles... tyst. kan inte hjälpa att tycka att det känns ganska skönt men fortfarande har de bara varit borta i fem timmar och jag kommer garanterat bli väldigt rastlös snart. jag ser på tv, skriver och läser hela tiden ungefär. borde städa hela huset när jag får tråkigare. eller kanske bli mer social och söka mig ifrån huset kan jag ju också göra.

det är bara minnen för livet

nu är jag hemma från peace and love och jag har vänt på dygnet som en liten dygnare. känns konstigt att vara hemma. tyst. men det har varit så himla kul och bra och fint och skulle kunna använda många fler superlativ för att beskriva hur det var.

jättemycket var jättebra men det finaste var först under hela kent då det kändes som att jag stod ensam i publiken och konstant skrek i två timmar. sedan slutet på markus krunegård då han körde stjärnfallet samt den efterföljande allsången när han lämnat scenen.

min röst just nu låter som om jag rökt och druckit whisky i ungefär femtio år. man känner att man är obrydd om sitt utseende på festival då en helt okänd kille utbrister nåt i stil med: "heeeelvete vad sliten du ser ut!!!!" när man går förbi. jag skrek tillbaka med min whiskyröst att jo, i helveeete vad jag är sliten.

jag säger som arvid i glesbygd'n att vi uppe i norrland aldrig får vara med om samma värme som den i borlänge. vi är int van helt enkelt. ser man bara på statusuppdateringarna på facebook som svämmar över när det är över 20 grader och sol ute.

med träningsvärk och skavsår och festivalbandsbränna så känner jag mig ändå väldigt lycklig.

ska försöka somna till kent nu

äsch

jag kände att det var dags att städa rummet när det började lukta banan. så då gör jag det. fattar inte ens hur jag fick plats med alla kläder förut när jag hade hälften så stor garderob som jag har nu. ett mysterium. ja, jag var ju också tvungen att städa för jag åker till holmön imorgon och firar midsommar sen är jag bara hemma i två dagar sen åker jag till borlänge!!! och då vill man väl inte komma hem sen till ungefär världens stökigaste rum.

en annan jag tänkte på var hur fan man kan döpa sitt barn till Börre. det är nämligen ett barn i den boken jag läser nu som heter det. iförsig så är det i norge och det är ett streck över o:et men
nu hittar jag inte det på tangentbordet. men det är ju samma sak. himmel. börre.

topp tre kärlekspar

1. vickan och danne. är ju tvungen i dessa dagar plus att jag satt framför teven i lördags och tyckte att det hela var mycket fint. om än lite långtråkigt ibland. men när daniel grät och han skakade som ett litet löv när de skulle byta ringar och hans hmm:ningar i samband med sitt tal till victoria (obs att jag såg talet på aftonbladets webbteve i efterhand) var ju så mänskligt och rörande.
jag måste ju också vara den enda tycker att det är "coolt" med ett kronprinsessbröllop.
fatta hur dom gräver fram gamla ordnar och kronor och diadem och smycken för att använda. det är ju kul att dom får komma fram någon gång också. blir lite matt av att tänka på hur gamla de sakerna är. och vilken släkt! shit hela europas kungahus är ju släkt med varandra och tänk sen bakåt i tiden. tänk alla sveriges kungar och drottningar.
jaja nu borde jag ju avsluta med att säga att jag "inte" är rojalist. vad nu det är. hade inte ens hört ordet fram tills i helgen. skitsamma jag gillar kungahus och kungligheter och historiska grejer men jag tycker fortfarande att det inte var så bra att skattepengarna sponsrade galejet.

de jag dock tyckte mest synd om var säpovakterna som fick springa bredvid vagnen hela vägen! hahaha höll på att skratta ihjäl mig. vad ska fyra (nog ganska trötta efter springturen) säpovakter göra om det blir ett attentat. det var ju ändå typ 6000 andra vakter, poliser och hästar med i kortegen. ja, allt för säkerheten.

en annan sak jag tänkte på vore om det var nån som hade planterat en bomb i storkyrkan eller bredvid någonstans som smällde precis när vigseln skulle börja. hela sveriges kungahus, de flesta av europas kungahus och hela sveriges regering och massa andra viktiga personer skulle försvinna. det skulle ju bli ena jävla rubriker i tidningarna.

2. gunnar och jenny i avsnittet av ullared som jag såg nyss! de såg helt nyförälskade ut och var jättefina tillsammans och ååååh.

3. sid och cassie i skins. nu är jag på typ sjunde avsnittet av andra säsongen och dom är ju liksom inte tillsammans för det är ganska komplicerat men åh vad jag skulle vilja att missförstånd inte existerade ibland. dom passar ju så himla bra ihop!!!

nu blev det ju lite ofördelat bland motiveringarna av paren men. lev med det

albatross

mitt sista sommarlov började bra men sedan gick det som neråt. lyckades hålla mig sysselsatt ett par dagar sen tog det stopp. det är ju egentligen de här dagarna jag längtade efter när det var som jävligast där i februari men nu känner jag mig så rastlös!!! plz kan det sluta regna så att jag kan fara och bada nån gång (badade inte många gånger förra sommarn kan jag ju säga) och när det har äntligen blivit sol så kan det ju gärna få sluta blåsa så att man inte blir helt stelfrusen och sen är jag ganska nöjd!!! brb nu ska jag fortsätta se skins

tre roliga saker som har hänt idag

- jag har sett elefanter
- boken jag har skrivit två texter för har fått ett förlag! jättejätteroligt. så håll utkik nästa höst!!!
- min lillebror fyller år=mycket fika

mina blommors mamma

skadespecial med tanke på slaget om midgård idag

- sprang ihop med en kille och vi slog ihop huvudena så hårt att de liksom studsade bort från varandra, kändes som att hjärnan krossades (i en millisekund), lite av skinnet vid tinningen skavdes också bort (hahaha vet dock ej hur det gick till)

- fick en armbåge just i mellangärdet. förlorade andnings och talförmågan. på frågan gick det bra fick jag nästan inte ens fram: iiiih iiiiii iiiii aaaa så jag nickade istället. läskigt det där

- fick skavsår pga av jag var tvungen att vara barfota i conversen för att jag tappade bort en socka i myllret av esteter på en fotbollsläktare

silent shout

eftersom att blogger är sämst på att hantera bilder (eller så är det jag som gör fel) så har jag gjort en till blogg där jag lägger upp typ enbart bilder: www.darklands.blogg.se
kolla kolla ju

och vad vet du om gryningen? förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon...

även om det nästan aldrig blir som man tänkt sig och man fryser så man skakar och knappt kan prata och när man ska cykla hem själv många kilometer så känns det ändå fint när man gör det i soluppgången.

istiden

jaha ja det var ju jävligt roligt att masshysteri har ställt in sin spelning ikväll och min väska har gått sönder och det kommer säkert regna ändå. hoppas det regnar.

masshysteri

imorgon ska jag se till att det blir panic on the streets of täfteå

cicht

saker som hänt i mitt spännande liv

- igår gjorde jag misstaget att sätta mig vid en buske, under en björk och vänta på bussen. umeå=många björkar=mycket bladlöss.
-idag när jag skulle på kupan så hör jag något som knackar någonstans, jag kollar mig omkring och då är det två tanter som har fastnat i hissen. jag försöker få upp hissdörren men den sitter fast. tanterna ser lite hysteriska ut men så trycker ena tanten på någon knapp och hissen hoppar till och fortsätter sedan neråt. vet dock inte hur det gick för dem. om de tog sig ut någon gång.
-min hemsida som jag jobbat med i webdesignen som slutprojekt fick krupp och vägrade fungera på redovisningen. mycket. roligt. mitt data/teknikälskande bara växer.
-hade min sista idrottslektion någonsin idag


jag har också sett ganska många igelkottar på sistone

yestermir yesterdjur yesterday

den senaste veckan har jag gjort av med så mycket pengar som jag nästan aldrig gjort i hela mitt liv. men jag köpte peace and love biljetten nyss. jag brukar alltid få beslutsångest när jag ska köpa något stort (eller litet också för den delen) men jag vet inte. jag känner inte av den nu. jag känner mig bara så himla glad. för om exakt en månad är jag i borlänge och det hade aldrig kunnat kännas bättre.

sponsored by destiny

inom loppet av ungefär 10 sekunder gav angelica mig ännu en skada (borrade in sin nagel i min hand) med blod som resultat samtidigt som hon slet sönder min tröja.

jag tror alldeles för sena pluggkvällar i slutet av en termin har sådan inverkan på vissa personer.

men imorgon blir det ju trevligt iallafall.

everyday is just the same

hej

istället för kategorier som dagens outfit och dagens låt borde jag ha en dagens foki och dagens skada.

isåfall skulle dagens foki vara den här meningen: "ibland så tröttnar man på vanlig restaurangmat, och man vill bara äta en mumsig hamburgare med extra mycket dressing ;)"

ja för vanlig restaurangmat kan ju bli så himla uttjatat.

och dagens skada borde vara mitt monsterskrapsår på knät
jag gjorde aldrig illa mig när jag spelade fotboll men nu när jag har slutat så går det inte en dag utan att jag gör illa mig på något sätt. borde kunna träna upp min koordination på annat sätt. kan man ens träna bort klumpighet?

topp fem på skador jag haft på senaste tiden (utan inbördes ordning):
bula i huvudet efter att jag slog huvudet i en dörrkarm
fett sår på knät efter skateramling
blåmärke på armen efter blodprov
slashat lillfinger efter dålig balans
sår över hela armarna pga eksem eller något annat oförklarligt

tack stina!!

välkommen till verkligenheten

alltså eftersom att jag är tekniskt efterbliven behöver jag hjälp. jag vill att bilderna som jag lägger in ska bli stora. och inte blogger-stora. utan jättestora. eller ja inte jätte, men ganska. hur gör man??? tacksam för svar.

(obs att jag läser webdesign i skolan men har inte lärt mig nåt om html-koder obs)

mahishaasuramardine stotram

min materiella lycka är ganska hög nu. min fina nya första systemkamera sitter nu här bredvid mig!!!
vad tajmat att det är kanske världshistoriens dåligaste väder ute just idag då.

the kids don't stand a chance

jag är inte någon person som vill hänga ut någon annan person men om vi säger såhär: en tjej ursprungligen från thailand med en rosa populär blogg som bor i min stad. okej.

jag tror att det är min egen avundsjukhet som talar men jag vill bara undra ett par saker
1. går inte hon på minerva?
2. har inte hon jättemycket pengar?
3. varför får inte jag åka till tokyo och new york och bangkok?

ettan och tvåan är angående macbook pro:en hennes mamma gav henne i present. jag vill också ha en macbook pro av ingen särskild anledning bara som present av min mamma. speciellt när jag redan har en mac.

jag vill också vara sådär framgångsrik och tjäna sådär mycket pengar och få göra roliga saker för att bara skriva om mitt liv. vissa har det ju tur alltså. eller så kanske det är skicklighet.

jag vill bara lägga till en liten sak jag såg nu. på frågan om: hur äter ni er vattenmelon? svarar "jennifer" såhär i en kommentar: "jag delar upp min vattenmelon och äter med munnen, typ! intressant sätt du äter :)"

bra att man äter typ med munnen iallafall.

a young summer's youth

jag har sagt det förut och jag säger det igen. ibland är det sämst att inte vara tjugo i den här staden.

annars så är det helt sjukt ovanligt mycket som händer nu. utomhusfester, kulturnatta, brännbollsyran och täfteåfestivalen. det roliga vill aldrig ta slut och allting känns som en enda stor festival.

smärtan av att ha ett tråkigt liv

värmen och tristessen gör mig koko.

brb när det är vinter nu ska jag söka jobb

777

hur kul är det

jävla skit. i förrgår skulle jag vara bra och spika upp en hylla ovanför min säng. tror ni inte då att fanskapet trillade ner imorse. om jag hade haft sovit en halvtimme längre hade jag fått den i huvudet och dött.

solstickepojken han ler

jag är så jätteless på att läsa klassiker och engelskaböcker. har tre böcker som jag köpte i vintras på bokrean som bara väntar på att få bli lästa. snart. med solen i ögonen och fötterna i gräs och med surrande myggor ska de nog allt bli lästa.

äh. förresten hatar jag matte b.

söndag

roligaste och längsta helgen som nästan nästan kändes som sommarlov. måste berätta om den även fast det är drygt för att jag försöker med alla medel försöka undvika att skriva om den tråkigaste engelskaboken jag någonsin läst. iallafall.

i onsdags tog jag och angelica cykeln (surprise) till marieberg där vi hängde hos marja med henne och irma. åt glass och popcorn och kakor. sen cyklade vi alla 570 km hem igen.
dagen efter spenderades hos sara med isa, angelica och veronica. vi spelade spel inomhus och utanför var det det värsta regn och åskovädret på länge.
i fredags så hamnade vi efter en lååååång cykeltur (om man bor i röbäck är man van) tillslut på en fet gårdsfest på ålidhem. dj:båset låg bakom ett soprum och dansgolvet på en föredetta gräsmatta som mer var en leråker. det var folk på taken, i trapphusen, på cykelvägarna. överallt. sjukt roligt var det iallafall.
igår firade vi matilda (som fyllde arton i onsdags!!!!) med middag och vattenpipa på balkongen som fortsattes med godis och en promenad i en sommarvarm lördagsstad och som sedan slutade på en parkbänk på torget.
nu verkar det bara om om jag levt på kvällarna men jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjort på dagarna. inte så värst mycket. klagat över värmen (som jag lovat mig själv att inte göra efter en lång kall vinter men är ju tvungen som den pessimist jag är), klagat över regnet, suttit ute och pluggat, och städat. mm roligt. men nödvändigt.

alltså jag måste påminna mig själv om att inte skriva tråkiga inlägg. jag vill inte göra det men det är som att jag är tvungen. jag är inte så bra på att vara rolig och poetisk när det behövs.
mitt vardagsliv går som inte att skoja till så mycket. ska skaffa ett skojigare liv. fast nu låter det som att jag har ett tråkigt liv men det har jag inte. bara ibland. nej nu ska jag duscha bort spik och solsvetten. på återseende. hejdå.

i never said i was brave

nu känns det som att en stor sten har släppts från mitt bröst. historia b kursen är slut. puh. som jag har väntat efter den stunden jag genomfört min redovisning! och nu är det gjort och jag skiter fullständigt i hur det gick. jag dog iallafall inte.

en annan sak är att klara (med sin skarpa cs-hjärna) har kommit på flera nya sysselsättningar till mig! tack gumman! en av dem är musikcirkeln ~ den alternativa bokcirkeln.

ännu en sak är att ni borde gå in på mitt företags blogg http://www.watchup.blogg.se/ och kika på våra klockor. (snälla köp en och sponsra oss, snart är det försent!)

i said throw me in the fire now come on, cause we will paint our house with water

världens absolut bästa soundtrack (och serie förstås).
Upp Till Kamp!

visst känns det fint att va vid liv

vet ni vad det är för dag idag? det är exakt tio år sedan håkan hellström släppte sin första singel.
tänk om han hade hittat det där bortglömda kuvertet med pengarna han betalade sin första demoinspelning för. tänk om han hade använt upp pengarna till att överleva som fattig student. tänk om han gjort det. då skulle kanske världen ha varit en lite tråkigare värld och många människor skulle inte vara de de är idag.

och jag klippte nyss sönder de svarta jeansen jag köpte till min första håkankonsert för fyra år sedan.

when the moon shakes

these are the days

nog för att jag är väldigt väldigt klumpig men så mycket som jag har gjort illa mig på sista tiden. stukat lillfinger och fått blåmärken och skrapsår orsakat av ren dumhet. ett skärsår i fingret gjort i rena stressen. en bula och ett sår i pannan när jag slog huvudet i en dörrkarm av trötthet och så ett sår över armbågen som jag inte ens vet hur det har blivit.

är så stört tårtmätt nu så att jag har blivit tvungen att knäppa upp byxorna. "ok".

förresten måste jag be om hjälp med en sak. jag har inte hittat någon hobby än (ja förutom sk8en då men det är ju lite sporadiskt) så! kom med förslag om vad jag kan hitta på om kvällarna så att jag slipper sitta vid tetris eller spela guitar hero. öppen för alla förslag!!!

minnen av aprilhimlen

still the kids

i fredags var jag på lady gaga fest som ägde men det blev dessvärre inga bilder.
inga bilder blev det heller i lördagskväll som förövrigt var världens mest impulsiva. klockan 22 satt jag fortfarande och hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till men det slutade med att jag och angelica i tron om att vi bara skulle bara chilla på sandbacka cyklade ända upp till ersboda på fest. två mil tur och retur.
och i söndags var jag på skivmässa! dock inte att rekommendera då man har noll pengar men kikade på några som kanske får följa med hem i framtiden.

it's all the streets you crossed, not so long ago

en glad nyhet

jag har väntat på den här stunden en festival släpper ett band och jag bara sitter och gapar som reaktion. och nu händer det! inte för att det är världens unikaste bokningar kanske MEN JAG SKA SE SLAGSMÅLSKLUBBEN OCH JOHNOSSI PÅ KAJEN I UMEÅ!!!
fett stort. sen när hände det något stort värt musikaliskt sommartid här senast? kent för åtta år sedan kanske???

running in the shadows

vulkanaska

eftersom att det börjar bli vår känner jag att jag måste byta lite attityd på den här bloggen, ingen blir ju gladare av att läsa en svart deppblogg. vet inte än hur jag ska göra eftersom att jag är sämst på allt med teknik och design och grejer (haha gick ju bra med positiviteten) men något ska jag göra. jag kanske ska variera mig med att skriva lite glada saker med. och nu när jag inte spelar fotboll längre har jag mer fritid =mer datasittande=mer blogginlägg tills jag hittar en hobby.

och eftersom att jag typ har genomgått en personlighetsförändring på sistone kan ni få en spellista med den musiken jag lyssnar på just nu.

http://open.spotify.com/user/someonesomewhere/playlist/1weOmshokMV3XNQddLd3Lx

arg vecka

i veckan har jag varit jättearg på lite allt möjligt:
- matilda och hennes irmahund som är hermafrodit och ser ut som en apa i ansiktet
- mig själv som skjuter fram allting
- historiaredovisningen nästa vecka
- min dator som gick sönder men sen blev jag glad igen för den blev lagad
- angelica som glömde min mattebok som hon skulle låna på skolan när vi hade åkt en bit påväg hem och sen var tvungna att cykla tillbaka
- på att jag brände mig tre gånger igår; en gång på foten, en gång på tungan och en gång på hälarna för att angelica tvingade mig att värma fötterna mot ugnsluckan
- för att jag hade så obegripligt ont i ena smalbenet igår, kändes som att jag hade växtvärk gånger tusen och att jag skulle få världens längsta vänsterben om det inte slutade göra ont
- att min pappa som är i slovenien och ska komma hem imorgon inte kan det för att alla flyg är inställda för vulkanutbrottet

det har varit världens längsta vecka och jag måste verkligen skaffa mig en hobby.

påminnelser

- sluta älta och sluta planera (fast vissa saker måste jag börja planera annars kommer det här gå åt helvete)
- sluta vara rädd för nya människor
- sluta trotsa solskyddsfaktor (att flagna i ansiktet i april utan att ha varit på utlandssemester är väl inte så bra, va?)
- sluta vara så himla rädd för allt

ps. haft världens bästa påsklov!!!

tystnad, tagning

jag sitter ensam i ett redigeringsrum på skolan och pratar för mig själv. jag blir aldrig nöjd och om jag håller på så här kommer jag nog inte bli klar med den här uppgiften förrän nästa år, eller så. försöker få tiden att gå så det kan bli påsklov någon gång.

vi föll hårt, hårdare ändå

och dina ögon är fortfarande de som är klarast lysande och djupast genomträngande i en stor folksamling. jag har aldrig sett några andra ögon som är så frågande men samtidigt ser ut att ha svaren på alla frågor i världen.

det är i mars jag fyller år men min feber gör det svårt, designer drömmar ny frisyr. det här är början på en ny tid

min födelsedag började på bästa möjliga sätt med grattiskramar och glädjeskutt och "jag fyller år, jag fyller typ arton, typ nu!!!" och en kväll med dans dans dans och blodsmak i munnen, mjälthugg och ont i halsen efter den bästa markus krunegårdkonserten jag varit på. (iförsig har jag bara varit på två, eller tre om jag räknar med laakso, men ändå).
man frågar hur det känns att vara arton men jag vet faktiskt inte.
jag tror att det känns ganska bra ändå.

dansa på en torsdag

nu snöar det som om det aldrig har snöat förut och jag önskar att någon ville ge mig ett jobb och jag längtar till jag har pratat klart min historiaredovisning inför en klass där jag inte känner någon och jag önskar att någon ville åka till hultsfred med mig lika mycket som jag vill dit och jag önskar bort min beslutsångest och så vet jag inte om jag längtar till min artonårsdag lika mycket som jag borde. och ikväll ska jag dansa på folkets hus.

our aspirations, wrapped up in books

Kanske jättejätteklyschigt men ibland är nätter med belle & sebastian bästa botemedlet mot flyende tankar och oroligheter i magen.

tunnelbanespår, en pojke med hatt, en tant med nedåtgående mungipor, en ung kvinna berättandes om sina bravader, en flicka och en pojke hand i hand

Förresten, min resa var det finaste på länge och var fylld av resväskor, stressade människor, strumpbyxor med hjärtan på, långa tunnelbaneturer ensam, en promenad i en stadsdel jag aldrig varit och ingen aning om var jag skulle styra mina steg med inget annat val än att trotsa min rädsla för främlingar och fråga om vägen till den loppmarknad jag hade tänkt mig och med lärdomen att det gick ju ganska bra tillslut, fjärilar, slaskväder plusgrader, en hemlig pojke med en gitarr på ryggen, fikande cafésittande, promenader, stora färjor som går till andra länder, långa frukostar, slösande av femkronor, billiga kläder, hyperventilering ensamväntande och en av de finaste konserter jag varit på med konfettisvalor som avslutning, tågresande med tidningar korsord musik och en riksdagsman i samma kupé på vägen hem och på vägen dit hade jag nog en upptäcksresande tysk bakom mig som var på väg från högst upp i sverige och sedan neråt, finaste mamma som klev upp sju på morgonen när det kom en gigantisk färja ur dimman och ville att jag också skulle se, hon tog med mig in i värmen bland regnskogarna när det var som allra slaskigast och blåsigast ute och vi glömde vintern för en stund.

min hud är vit under mitt armbandsur, därunder tar vintern aldrig slut

Någonting större-

Längtan efter något mer. Stockholm är så mycket mer än hemma. Jag tror att jag snart behöver en stad som slår mig på käften och inte bara stryker mig medhårs. Jag vill att vinden ska piska mig i ansiktet, människorna ska vara självupptagna och vårvattnet ska tränga igenom mina skosulor. Jag längtar efter den dagen jag längtar därifrån.
Jag vill att Stockholm ska bevisa mig det vackra. Jag vill se det med egna ögon för en längre tid och känna på pulsen. Och sedan avgöra.
Jag vill lära mig att uppskatta min hemstad för det är nog ändå efter allt här jag hör hemma. 0m tjugo år eller så. Jag vill börja och avsluta min tid på samma ställe, bland den yrande snön, djupa skogarna och vårsolen.

en resa

Snart går tåget till mina drömmars stad. Jag har längtat efter den här dagen så himla länge och gått igenom resan hundra gånger i huvudet redan. Och på söndag får jag se älskade kent igen. Den här gången åker jag med min mamma och stannar fem dagar, nästa resa vet jag inte hur länge jag blir kvar. Massa pussar och kramar och håller tummarna över att vi inte blir stående inatt i de snötäckta skogarna.

mina nyårslöften; 53 dagar försenade

. Sluta analysera alla saker som händer och alla människor jag träffar
. Bli kvitt min beslutsångest
. Försöka att ångra lite mindre
. Bli lite snällare och modigare
. Ge upp hoppet om vissa saker som ändå inte leder till någonting
. Leva lite mer på gränsen mellan mjuka hemmakvällar och dimmiga svartnätter och grå skoldagar och fotbollsträningar och musiken skrivandet och böckerna
. Utnyttja ljuset
. Önska mig en cykel

en dag för alla hjärtan

Ett hjärta måste fyllas på med kärlek i början av ett liv för att kunna starta resan.
Samma hjärta måste omvartannat fyllas på med mer kärlek så som livet fortskrider.
Ibland oftare än annars. För vissa gånger känns hjärtat så väldigt tomt på en särskild kärlek att den måste fyllas på dubbelt så mycket av en annan.
Andra gånger får det nästan inte plats någonting för att det är så överfullt i hjärtat av alla möjliga olika känslor att man inte riktigt vet vad man ska göra av dem.
Sedan bestämmer livet själv när man är så trött och färdig med allt att det inte får plats något mer varken i hjärnan eller musklerna och allt tar slut. Då ryms ingenting någonsin mer och man dör. Man dör av hjärtbrist.

Det är en viktig sak att komma ihåg. Att ge hjärtat kärlek för att det ska överleva. Ett bränsle. Precis som kroppen är beroende av mat är hjärtat av kärlek.
För de fina känslorna besegrar alla gånger de mörka.

tack/förlåt

Det här får jag av dig:
Handsvett
Gåshud
Rysningar
Ett hoppande hjärta
(Någonting över ryggen som inte riktigt går att förklara vad det är)
Varm hud
Röd hud
Fjärilar i magen
Rullgardiner för ögonen
m.m. m.m. m.m.

Det här får du av mig:
Ingenting som kan kallas för någonting

vi var människor från början

Varför i hela helvete
blev jag den enda
utan det minsta mod
beslutsamhet
djärvhet
impuls
& social kompetens?

gåshud

den sista delen

Nu är jag 17 år och går i tvåan på gymnasiet.

Jag går en bra och bred linje, har bra lärare och en bra klass.
Och allt är just bara sådär bra och precis exakt på millimetern lagom.
Dagarna går framåt men inte livet. Livet det står och stampar på samma fläck hela tiden.

När jag tänker efter och inbillar mig själv att jag inte har lärt mig någonting om livet och allt det innehåller så ljuger jag för mig själv. Jag har lärt mig massor av saker genom åren. Jag vet bara inte hur jag ska använda dem. Alla de här åren i skolan lär man sig saker för att man ska klara sig bra i livet. Skolan är en startbräda till det där stora som alltid är så långt bort. Livet.
Men om man står där på sin stora studentdag, sista dagen i skolan, och plötsligt glömmer bort allt man någonsin har lärt sig. Vad gör man då?

Efter 17 år tycker jag att jag borde ha hittat mig själv. Vem jag är egentligen är.
Nu i efterhand tycker jag att jag borde ha letat reda på mig själv istället för att leta reda på gömda suddgummin i mellanstadiet och den gömda kärleken i högstadiet.

Hur ofta jag än tittar mig i spegeln kan jag ändå inte se. Jag ser ingenting.

Jag kommer ihåg alla gånger jag har presenterat mig själv. Vilken falskhet.
Inte kan jag presentera mig själv på tre meningar. Jag är mer än mitt namn, min ålder och att jag gillar att spela fotboll på fritiden.

Jag är mina nerbitna naglar, mina smala handleder med små knölar och min dåliga hy.
Jag är min tandställning som bor på mitt nattduksbord, jag är mitt stökiga rum och mitt toviga hår.
Jag är min finaste klänning, mina obekväma jeans och mina kängor.
Jag är alla mina böcker som jag alla läst minst två gånger om, jag är musiken som bara jag vet om och min jordglob i fönsterkarmen.
Jag är alla trappstegen upp till tandläkarmottagningen dit jag gick flera gånger i månaden när jag hade tandställning i högstadiet, jag är alla gånger jag är tvungen att titta ner i marken eller fokusera blicken på ingenting för jag har just märkt att några viskar om mig och fnissar åt mig, jag är de gånger jag stänger in mig på en toalett och sjunker ner mot golvet med armarna om knäna och tänker med mig själv.
Jag är dålig på huvudräkning, kan inte ljuga och att vissla är omöjligt.
Jag är bra på att se de som inte syns, säga märkliga saker och att trumma med fingrarna.
Jag är klantig, klumpig och får blåmärken alldeles för lätt.
Jag är fotbollsspelare, storasyster, blyg, modemedveten, musikälskare, drömmare, ledare, dotter, släkting, kompis, klasskamrat, elev, granne.
Jag är min oranga cykel, mitt anteckningsblock och mina festivalarmband.
Jag är mina tankar, min olyckliga kärlek och mina födelsemärken.

Jag är en sån som känner alla men det är ingen som känner mig.

del fyra

Jag är 15 år och går i 9A.

För vissa är högstadiet det värsta under hela skoltiden. Det är tvärtom för mig.
Högstadiet är det bland bästa som hänt mig.
Visst har jag dåliga dagar då allt är totalt värdelöst men det är ingenting att göra åt, det måste man ha. Speciellt när man är femton och inte har en aning om någonting.

I min klass är vi fler tjejer än killar, det är nog rätt ovanligt. I min klass är det tjejerna som styr, pratar högt och diskuterar mycket. Killarna pratar också men det är bara det att vi tjejer vågar ta plats i klassen och killarna accepterar det. Vi kompletterar varandra bra. I vår parallellklass är det tvärtom. Där har killarna ett klart övertag och tjejerna får knappt en syl i vädret.

Min högstadieskola är rätt liten med bara två paralleller i varje årskurs. Jag kan ungefär namnet på alla på hela skolan. Det är grannar, kompisars syskon, lagkamrater och kompisars kompisar. Om det har hänt något under helgen så kan man vara säker på att de flesta vet om det på måndag morgon.

Vi har hittat på så mycket grejer i skolan att jag inte kan föreställa mig hur det kommer vara när inte vi går kvar här. Mycket tråkigt kan jag tänka mig.
Jag kan berätta om några.

Som när vi drog upp tjockmattan från den lilla gympasalen genom hela skolan och uppför alla trappor och sen in i vårt klassrum för att vi skulle titta på film.
I sjuan så hade en tjej och en kille i klassen slagsmål där tjejen kastade ordböcker mot killen och han försökte försvara sig och en annan gång drog de varandra i håret och slog varandra på armarna när de inte kom överens om något, nu i nian så är de väldigt bra vänner tro det eller ej.
En annan gång var det några som hade anordnat en vattenfälla uppe på en dörr för att någon i klassen skulle få på sig. Det var vår lärare som öppnade dörren först. Och blev blöt.
Det kommer mindre barn från den andra skolan i byn för att ha slöjd på vår skola. De tar av sig sina kläder och skor utanför slöjdsalen. Då fick några killar i min klass för sig att gömma några skor. De hittades aldrig utan killarna blev uppsökta av rektorn och fick plocka fram skorna från sitt gömställe under taklamporna och sedan ge tillbaka dem till barnen.
Vi har springtävling i korridorerna, dansar uppför trapporna och kramas i uppehållsrummet.

Nu är det avslutningsfest och jag och en vän sitter på marken bakom lokalen där vi håller till.
Vi pratar högstadieminnen och tar luft. Det tar på krafterna att vara instängda i ett rum med båda niorna samlade. Två tjejer i min klass har gråtit oavbrutet hela kvällen.
Vi kramar varandra och dansar på golvet som om det inte finns någon gymnasietid och skrattar och pratar om allt vi gjort tillsammans. Festkommittén delar ut olika priser.
Tjejen och killen jag pratade om tidigare vann pris för bästa slagsmål.
Vi leker pinsamma lekar och tar bilder. Bilder från vår sista tid tillsammans.

Vi har skolavslutning och alla är finklädda. Vi får våra betyg och knappt något öga är torrt.
Vi avslutar högstadiet med tårta i matsalen och världens största kramring i entrén till skolan.
Sedan är det slut.

Utomhus regnar det stora droppar.

del tre

Jag är tolv år och går i klass 6 A.

Jag har just kommit hem från ännu en skoldag och ännu en vikarie.
Klassen har börjat klättra på väggarna, krypa på golvet och snärta sudd med linjalerna.

Förra veckan fick en tjej i min klass ett grus i ögat så att hela ögat svällde upp när en kille i klassen råkade skjuta en snöboll med en bandyklubba mot henne. Hon har ett blåöga nu.

Igår fick en kille i min klass sin vita mössa nertrampad i en grushög av en annan kille så jag hjälpte honom att tvätta den. Idag stängde två tjejer in sig i torkskåpet i vårt kapprum för att slippa gå ut på rast och samtidigt prata om något superviktigt och superhemligt och då började killarna banka på och slita upp det. Torkskåpet ser inte riktigt ut som förut längre.

Det var en kille som satte sig på min bänk och fjärtade sista lektionen idag.

Jag vill ha tillbaka vår mammalediga lärare.

På rasterna spelar vi mest kort och några killar sitter vid datorerna i grupprummen och spelar spel (alla vet att de porrsurfar på skolans datorer) och lyssnar på Björn Rosenström.
Om man vill låna en bok i skolans bibliotek är det bara att gå dit och låna den man vill ha. Det finns ingen bibliotekarie och man behöver inget lånekort.

Innan påsklovet för några veckor sedan var det påsklunch.
Jag hatar påsklunch, jullunch och sommarlovslunch för det betyder att ingen äter på några bestämda tider utan alla klasser på skolan går bara när de vill och det innebär att det är överfullt med folk i matsalen.

Folk som skrattar, skriker, pratar och slamrar. Jag som sitter med en överfull tallrik för att jag alltid råkar ta för mycket. Petar i en köttbulle, skär en liten potatisbit och försöker svälja.
Eftersom att det är extra mycket folk i matsalen känns det som att alla tittar på mig när jag ska äta och det går bara inte. När jag var yngre fick alltid en lärare sitta med mig vid de här högtiderna men det går ju inte nu. Jag går i sexan och ska inte hålla på och fjanta mig.
Jag måste växa upp och börja äta. Jag förstår inte vad det är med mig. Jag äter ju ganska bra nästan alla andra dagar på året, varför går det inte alls nu?
Under den påsklunchen satt jag vid bordet i tio minuter sen när det var extra mycket folk i matsalen sa jag till de andra som satt vid mig att jag var klar och jag slängde maten i soptunnan och gick ut ur matsalen och in på en toalett där jag gled ner på golvet och grät.
Jag åt en köttbulle och en halv potatis.

Under varje år hade vi skolfoto. Vi tog enskilda foton som vi fick av skolan efter några veckor. De där fotona skulle man byta med alla i klassen och tillslut ha hela klassen samlad i bilder.
Jag förstod aldrig riktigt varför det aldrig var någon som ville ha mitt foto.

del två

Jag är nio år och går i 3 A på den stora skolan längst ner i byn där jag bor.

Vi som går i trean får gå i ett alldeles eget hus som står på skolgården. Det står där för att det går för många elever i skolan så att alla inte får plats riktigt.

På rasterna går vi på styltor, spelar kula och hoppar hopprep. Nu låter det väl som att jag bara hittar på men vi gör faktiskt såna saker. På vintern leker vi herre på täppan i snöhögen på skolgården och ibland leker vi krig mot vår parallellklass.

Förra veckan började vi med något påhitt som kallas för ”tjej och killsnack”.
Det gick ut på att alla tjejer i båda klasserna i min årskurs kröp upp i den blå hörnsoffan som stod i ett av klassrummen (inte vårt) och pratade om saker med en fritidspedagog i en timme.
Vi pratade om kompisar och hur viktigt det är att alla får vara med och hur vi trivs i trean och andra saker som fritidspedagogen tyckte var viktiga att ta upp.

Lärarna hade bestämt att det skulle vara bra med tjej och killsnack eftersom att de trodde att vi tjejer skulle våga säga vad vi tyckte mer då. Men jag tyckte att det var ganska tyst.
Efter en timme av nickanden och hmm:anden och lite rodnanden när fritidspedagogen hade börjat prata om killar var det slut.

Efteråt ville vi förstås veta vad killarna hade fått prata om. Men då fick veta att det inte var någon som hade haft något att säga och då hade de fått gå ut på skolgården och ha fri lek istället.

Jag kan berätta om när vi ska ha småstjärnorna i skolan. Jag repeterar hela eftermiddagarna för att låten ska sitta i huvudet och dansstegen perfekt.
Jag fick lov att vara ensam för jag fick inte plats i den stora gruppen som ska vara Lady Marmalade och sjunga låten Voulez-vous coucher avec moi? Men jag ska i alla fall gå upp med en stol på scenen som de ska ha till sitt uppträdande och sedan ta bort den.

Jag ska istället vara Hanna Hedlund med låten Anropar försvunnen. Det är hon som var med i melodifestivalen. Jag ska mima till låten och ha två bakdansare.
Vi ska bli sminkade innan och har fått välja kläder från utklädningslådan.

Det ska bli jättekul.

ett femtedels liv ungefär, del ett

Jag går min vanliga runda i köket som jag alltid gör när jag är på väg någonstans. Förbi termometern och tittar hur varmt/kallt det är utomhus, kollar att spisen är avstängd och att alla reglagen står på noll, känner på och trycker till kylskåpsdörren och frysen så att de är riktigt stängda och sist av allt tittar jag på tiden. Först på microklockan och sedan på köksklockan. Jag dubbelkollar. Tiden går.

Tiden går.

Jag är sex år och går i förskolan som ligger högt uppe på en backe med skogen som granne. Vi gör utflykter, har fruktstunder, ritar teckningar och leker.
Favoritleken som dominerar på förskolan är ”Pussleken.” Den går ut på att alla springer runt och jagar varandra och försöker pussas. Jag jagar alltid den sötaste pojken. Han är liten, har lockigt hår och glada ögon.
Jag kan alltid jaga honom för det är aldrig någon som försöker jaga mig.

Varje gång det blir lunch vill jag hem. Jag gillar inte att äta när massa människor tittar på mig.
Det slutar alltid med att jag får sitta och äta tillsammans med fröken i grupprummet bredvid köket. Mamma och pappa har sagt till henne att sitta där för att se till att jag äter.

Igår när vi hade fruktstund så tog pojken, som bor några hus ifrån mig, plötsligt upp fruktkniven och skrämde fröken när han sa att han skulle döda henne. Vi i ringen blev lite rädda först men sen gick det över för vi vet att han brukar bete sig lite konstigt ibland och fröken tog bara kniven av honom lugnt och sa åt honom på skarpen att sådär gör man inte och sedan infann sig lugnet i lekrummet igen. Men jag såg något som glänste till i frökens ögon.
Det såg ut som rädsla.

nyårsafton rådhustorget umeå 00.00