nu går dagarna så himla fort att man inte hinner tänka efter. igår träffade jag alla mina bästa kompisar i hela världen. när jag tänker efter så var det nog över två år sen vi var allihopa samlade under samma tak. alla har förändrats och går på olika skolor men som stina skrev är det ändå så att när vi träffas så känns det precis som förut. rebecca ska bo i göteborg i ett år och jag kommer sakna hennes kramar och hela henne så mycket.
jag vet att jag skriver efter ungefär varje sak jag gör att det är det roligaste jag gjort men det är nästan så! allt är så roligt och minnesvärt på olika sätt. det är två veckor kvar av mitt sista sommarlov och det känns inte så vemodigt som det borde. det känns som en början på något bra. och ett slut på någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar