måndag 18 januari 2010

del fyra

Jag är 15 år och går i 9A.

För vissa är högstadiet det värsta under hela skoltiden. Det är tvärtom för mig.
Högstadiet är det bland bästa som hänt mig.
Visst har jag dåliga dagar då allt är totalt värdelöst men det är ingenting att göra åt, det måste man ha. Speciellt när man är femton och inte har en aning om någonting.

I min klass är vi fler tjejer än killar, det är nog rätt ovanligt. I min klass är det tjejerna som styr, pratar högt och diskuterar mycket. Killarna pratar också men det är bara det att vi tjejer vågar ta plats i klassen och killarna accepterar det. Vi kompletterar varandra bra. I vår parallellklass är det tvärtom. Där har killarna ett klart övertag och tjejerna får knappt en syl i vädret.

Min högstadieskola är rätt liten med bara två paralleller i varje årskurs. Jag kan ungefär namnet på alla på hela skolan. Det är grannar, kompisars syskon, lagkamrater och kompisars kompisar. Om det har hänt något under helgen så kan man vara säker på att de flesta vet om det på måndag morgon.

Vi har hittat på så mycket grejer i skolan att jag inte kan föreställa mig hur det kommer vara när inte vi går kvar här. Mycket tråkigt kan jag tänka mig.
Jag kan berätta om några.

Som när vi drog upp tjockmattan från den lilla gympasalen genom hela skolan och uppför alla trappor och sen in i vårt klassrum för att vi skulle titta på film.
I sjuan så hade en tjej och en kille i klassen slagsmål där tjejen kastade ordböcker mot killen och han försökte försvara sig och en annan gång drog de varandra i håret och slog varandra på armarna när de inte kom överens om något, nu i nian så är de väldigt bra vänner tro det eller ej.
En annan gång var det några som hade anordnat en vattenfälla uppe på en dörr för att någon i klassen skulle få på sig. Det var vår lärare som öppnade dörren först. Och blev blöt.
Det kommer mindre barn från den andra skolan i byn för att ha slöjd på vår skola. De tar av sig sina kläder och skor utanför slöjdsalen. Då fick några killar i min klass för sig att gömma några skor. De hittades aldrig utan killarna blev uppsökta av rektorn och fick plocka fram skorna från sitt gömställe under taklamporna och sedan ge tillbaka dem till barnen.
Vi har springtävling i korridorerna, dansar uppför trapporna och kramas i uppehållsrummet.

Nu är det avslutningsfest och jag och en vän sitter på marken bakom lokalen där vi håller till.
Vi pratar högstadieminnen och tar luft. Det tar på krafterna att vara instängda i ett rum med båda niorna samlade. Två tjejer i min klass har gråtit oavbrutet hela kvällen.
Vi kramar varandra och dansar på golvet som om det inte finns någon gymnasietid och skrattar och pratar om allt vi gjort tillsammans. Festkommittén delar ut olika priser.
Tjejen och killen jag pratade om tidigare vann pris för bästa slagsmål.
Vi leker pinsamma lekar och tar bilder. Bilder från vår sista tid tillsammans.

Vi har skolavslutning och alla är finklädda. Vi får våra betyg och knappt något öga är torrt.
Vi avslutar högstadiet med tårta i matsalen och världens största kramring i entrén till skolan.
Sedan är det slut.

Utomhus regnar det stora droppar.

3 kommentarer:

  1. En annan del av Röbäck skulle titeln heta om vårat liv var en bok. Jag har aldrig varit med om dess like! Du är bäst på att skriva och gör det tusen gånger roligare att läsa! Jag sitter och skrattar för mig själv men det gör ingenting för ingen kommer ändå förstå vad det roliga är!

    SvaraRadera
  2. gumman, jag börjar gråta, det var så jävla fint skrivet med alla minnen och allt! älskar dig gumman och fortsätt med det du gör!

    SvaraRadera
  3. Sofia, jag hoppas verkligen att du vet vilken begåvad och fin människa du är. Du har en sån jäkla dunderkänsla i dina texter. De är verkligen superbra.

    Och ja, tiderna i röbäck måste vara oslagbara. All drama vi varit med om... åh, blir alldeles tagen.

    SvaraRadera