jag fick skavsår av skorna. på musiken spelade vi en låt fyra gånger. första gången sjöng jag falskt, andra gången skrek jag refrängen och tredje och fjärde tappade jag takten. jag vet inte vad jag ska göra med någonting. affären stängde när jag kom dit, jag satt med huvudet mot rutan på bussen på väg hem och instängd i öronen. ska jag åka dit, följa med dom eller bara stanna kvar. jag kartongcuttade min handled igår på skokartongen, och skrev ett prov idag där jag inte var helt säker på en enda fråga.
allt är bagateller men förstoras hundratusen gånger i min hjärna. jag borde ju vara glad, jag är glad. också.
som när en ring fastnade på klaras ringfinger och hon fick loss den precis innan fingret blev jätteblått, då blev jag glad. eller när vi spelade strandtennis och boule i korridorerna på håltimmen och jag vann två gånger, då blev jag också glad. eller när vi pratade om de töntiga ettorna med kalasutstyrsel hur de ville visa vilken bra sammanhållning de hade i klassen, då blev jag glad för vi var exakt likadana för två år sedan. eller som när en tjej sa att mina skor var fina, då blev jag glad, eller när jag kollade i mitt skåp och insåg att min dator var borta och hur jag sprang runt i skolan och ner i biblioteket och såg den ligga kvar där på soffan. då blev jag också glad. jag älskar midgård. och jag älskar mina klasskompisar. idag highfivade vi på att vi skulle hålla kontakten efter gymnasiet. för nu är det bara ungefär tre fjärdedelar kvar av skolan.
nu kurrar min mage och jag skulle behöva sova i minst hundra år eller bara en kram för att komma i rätt balans.
får gåshud. på rikt.
SvaraRadera