tunnelbanespår, en pojke med hatt, en tant med nedåtgående mungipor, en ung kvinna berättandes om sina bravader, en flicka och en pojke hand i hand

Förresten, min resa var det finaste på länge och var fylld av resväskor, stressade människor, strumpbyxor med hjärtan på, långa tunnelbaneturer ensam, en promenad i en stadsdel jag aldrig varit och ingen aning om var jag skulle styra mina steg med inget annat val än att trotsa min rädsla för främlingar och fråga om vägen till den loppmarknad jag hade tänkt mig och med lärdomen att det gick ju ganska bra tillslut, fjärilar, slaskväder plusgrader, en hemlig pojke med en gitarr på ryggen, fikande cafésittande, promenader, stora färjor som går till andra länder, långa frukostar, slösande av femkronor, billiga kläder, hyperventilering ensamväntande och en av de finaste konserter jag varit på med konfettisvalor som avslutning, tågresande med tidningar korsord musik och en riksdagsman i samma kupé på vägen hem och på vägen dit hade jag nog en upptäcksresande tysk bakom mig som var på väg från högst upp i sverige och sedan neråt, finaste mamma som klev upp sju på morgonen när det kom en gigantisk färja ur dimman och ville att jag också skulle se, hon tog med mig in i värmen bland regnskogarna när det var som allra slaskigast och blåsigast ute och vi glömde vintern för en stund.