Jag har en egen stad i mitt rum. Fatta hur många som varit på besök där.
Alla böcker jag läst i min säng, flera hundra karaktärer. Olika personligheter, olika liv, påhittade och inte påhittade.
All musik jag lyssnat på vid mitt skrivbord, massor av människors innersta tankar och hemligheter delas.
Jag har en hög med skolkataloger fyllda med hundratals osäkra tonåringar.
Alla människor jag hälsat på genom dataskärmen. Alla ansikten som tittat tillbaka på mig.
Jag har en jordglob i mitt fönster! Tänk va. Hur många människor är inte det?
Jag drömde en gång att vi alla träffades, i mitt rum. Alla människor jag någon gång varit i kontakt med var där. Jag bjöd på te och hårdbröd och så satt vi i min säng och pratade om livet. Alla fick plats i mitt rum för vi trängde ihop oss, och alla var som småsmå människor.
Det var några som satt i hörnen och några låg under sängen och jag tror till och med det var två som satt i fönsterkarmen. Det var modigt gjort för min fönsterkarm är inte så värst bred.
När jag vaknade hade jag smulor i lakanen.
Hej. Jag sitter på mitt rum som också har en orange tapet. Det är ganska tomt och tråkigt men när jag läser den här texten känns det som att lite av världen är här med, och att våra väggar säkert har samma nyans och att hela värden kanske är orange. Ett alldeles fantastiskt blogginlägg helt enkelt.
SvaraRaderaÅ, vad fint du skriver. Du fångar många av de ögonblick jag en gång varit i. Dessutom heter vi samma sak.
SvaraRadera(Och jag vågar näsatn lova att någon en dag kommer hitta din blogg och bli stormförälskad, med allt som hör till förälskelser. Japp, hittade hit från niotillfem.)
Sofia, Sofia du skriver så fint att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Fint var det!
SvaraRadera