Jag läste ut "Extremt högt och otroligt nära" igår. Det är hittils den bästa bok jag läst så det kommer att kännas lite tomt framöver när jag inte har den med mig som kompis på bussen, vid matbordet, i sängen.
Jag har lite för dåligt tålamod för att jag skulle läsa den på engelska, som man nog egentligen skulle ha gjort. Men, den är fin som den är och även fast jag inte är så bra på att komma ihåg fina citat och så, har jag skrivit ner några.
Det här är bland det vackraste jag någonsin läst:
"..., Ibland kan jag höra benen i mitt skelett darra under tyngden från alla liv jag inte lever".
"Mina ord trycker mot murarna vid papperets kant".
"Det krossade mitt hjärta i fler bitar än mitt hjärta var gjort av".
"..., Vilka var de? Vart var de på väg? Vad letade de efter? Jag ville höra deras hjärtslag och jag ville att de skulle höra mina".
"Det är kanske sant att man kan gråta slut på alla sina tårar".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(24)
-
▼
december
(17)
- 2009. oktober- december
- 2009. juni- september
- 2009. januari- maj
- for those who dream with open eyes
- stora tankar i lilla berg- och dalbanan
- jag har feber. och inte på ett bra sätt
- look at the dancing clouds
- 17
- ♥
- det snöar
- Jag kan inte förstå varför ingen kan förstå att de...
- en text om sånt jag skriver om mest, från i våras
- inte om översvämningar
- mitt rum med oranga tapeter
- decembersommar
- matsalsöverlevnad
- på en klippa i havet under sensommaren någonstans ...
-
▼
december
(17)
Låter som en fin bok. Är det den där röda, konstiga, med bilder och upp-och-nervänd text?
SvaraRadera