mitt hjärta

jag lämnar tillbaka min dator till skolan imorgon. jag har min sista lektion och jag går även på balen. om en vecka tar jag studenten. nu är det mycket och det är så varmt och jag fick veta att jag är reserv på en folkhögskola idag och jag vet mest ingenting om vad som händer efter den 7 augusti när jag jobbat klart. det känns konstigt och spännande och bra. hejdå på ett tag.

ibland

www.nyckelben.tumblr.com

Våran vår.

Jag är ju ingen LIVE-bloggare om man säger så. Såhär en vecka i efterhand kanske jag glömt allt men Stockholm alltså: Älskar det. För mig är ju Stockholm ~exotiskt~ så ursäkta spektaklet. Men jag var iallafall med om varmaste dagen för alltid. Kändes som en annan värld, eller som jag kan tänka mig att det känns utomlands.

Jag och Klara åkte tåg och vi fick fina kupé-kamrater både på dit och hemvägen.
Efter att Klara åkt iväg till sin kanske-framtid gick jag omkring i ett nyvaket Stockholm och låtsades att jag var på väg till jobbet, eller skolan, eller hem och det slutade med att jag satte mig i kungsträdgården under körsbärsträden och väntade tills affärerna skulle öppna.

Det var alltså UTOMJORDISKT varmt denna dag, eller så hade jag bara klätt mig fel. Var tillochmed tvungen att köra ett klädbyte mitt i dagen annars hade jag nog inte överlevt. Hade mitt temporära hem i ett värdeskåp på centralen (som jag förövrigt var tvungen att betala två ggr pga mitt klädbyte eftersom där gäller tydligen också utgång=hemgång och som inte är att rekommendera om man är helt ensam och inte vill klä av sig i folkvimlet.)

Gick omkring och dog nästan av stressen, värmen, ensamheten så jag köpte ett tunnelbanekort och åkte till söder och satte mig i en park och åt lunch *pretto* och var där och bara gick omkring resten av dagen. Tills jag möter upp Klara på medborgarplatsen och vi bara också fortsätter att promenera. Vi äter två middagar på rad i olika stadsdelar och när vi är trötta på att gå tänkte vi åka tunnelbana tills vi inte orkade längre och bara kliva av någon hemlig stans men vi tröttnade på det också ganska snabbt och klev av efter tre stationer söderut och åkte tillbaka till gamla stan och satt vid vattnet och bara tittade på världen. Och alla människor!

Sen var det dags att åka hem och tåget blev till slut 5 timmar försenat och hela dagen efteråt blev förstörd men det gör inte så mycket i efterhand för det var en mycket fin och välbehövlig dag.

Över till ~real life~. Den s.k helvetesveckan kickades igång igår! Startade med jobb, repkväll, fortsatte idag med samhällsseminarium och fortsätter imorgon med operation kulturfestival på kvällen, sedan konsert i caffan på torsdagkväll och på kulturnatta på lördag. Är så inihelvetes nervös. Men alltså, jag gör det bara. Det blir bra. Måste våga utmaningar. Annars går det ju inte. Livet går ju inte framåt om man inte får vara rädd ibland.

jag skulle dö för dig

jävla jag. jag fick feeling och drack mjölk till middagen vilket jag inte borde gjort för nu sitter jag med så överjävligt ont i magen att jag vill grina. jag som endast har "läkarkunskaper" inom "äldrevård" sätter diagnosen laktosintolerans på mig!! nu!! själv!! hatar mig själv för att jag är så lat och inte gjort något åt detta tidigare och gått till doktorn. ahhhhhhhhhhhh klara. du vet. 9 timmar i en kupé med mig nu. mmmmm. nej, men borde inte vara någon fara. jag andas djupt och tar en alvedon och hoppas på det bästa.

MEN DU ÄR JU KÄR I MIG

hade roligaste dygnet på flera år känns det som i fredags/lördags! skrattade oavbrutet ungefär. var med flisan och irma som är världens knäppaste och varmaste och roligaste. vi förfestade och five-festade och promenerade och fredagskvällen slutade i en replokal där vi kände oss så missanpassade så vi gick hem till flisan och fnissade och kokade makaroner och försökte se en film men som slutade med att jag blev åksjuk och vi somnade i hennes soffa. så mycket detaljer som förtäljer historien, men så lite tid. internskämt är ju heller aldrig lika kul om man förklarar dem, som skämt ungefär. tappar meningen liksom. lördagen vaknade vi jättetidigt så vi köpte mat och satte oss i sf-parken, förlyttade oss efter några timmar och gick en runda på stan innan vi satte oss på bc och drack kaffe. när vi kände oss klara där gick vi och handlade och lagade middag hos flisan och såg filmen som vi somnade ifrån natten innan,sen kom resten av gänget och gjorde oss sällskap. kvällen slutade med öl och chips på rikards baksida med utsikt över ök. hehe, vad lame det känns att räkna upp händelser såhär i efterhand när, när det skedde kändes så episkt. från ett episkt till ett annat, ikväll går min och klaras 24-timmars resa av stapeln! längtar så mycket och det känns så overkligt för jag åker ju aldrig på impulsiva resor. nu måste jag sova ett tag innan mina ögon fastnar i kors. hälsar stockholm från umeå!

whistle along if you're not immortal

Under de senaste timmarna har det hänt så mycket. Min lillebror fyller 13 idag så jag har ätit jordgubbstårta och druckit kaffe men det är en annan historia. På hålet idag blev det boktema och jag var på biblioteket, tryckeriet och bokhandlare under loppet av 1 timme.

Jag gick och kollade till min egna bok på morgonen och hur det gick med den. Kom tillbaka på eftermiddagen och hämtade dem. Blev så överraskad för jag hade beställt fem men fick tio på köpet! Var så glad, så glad och ville bara klappa på den när vi kom ut ifrån tryckeriet. Gick omkring på stan med bokhögen och ville aldrig släppa den. Det är klart! Den är klar! Och så fin. En knäpp grej: När jag låg och funderade häromkvällen när jag skulle sova så slog det mig: jag har inte skrivit någonstans i hela boken vem författaren är. Fick lite panik. Känns komiskt och tragiskt på samma gång. Här har jag skrivit i rapporten om hur jag ska stå för mina ord, och så GLÖMMER jag att skriva mitt namn. Får signera dem lite snitsigt helt enkelt istället.
En annan sak, jag trodde det skulle bli enkelt och lämna ifrån sig den, jag trodde jag skulle vilja att alla läste den men det känns inte lika lätt längre. Det är ungefär mina känslor de senaste tre åren samlade på ca. 103 sidor (glömde sidnumrering också i inlämningshetsen men det är ju inte hela världen). Det är jobbigt men också något jag måste. Men hur förklarar man för någon man borde känna mest av allt men inte gör det att man känner såhär som den inte vet ett dugg om?

Jag fick även idag mitt schema för sommaren. 95 % från den 20 juni till den 7 augusti. Sen ska jag göra något riktigt roligt för pengarna arbetet ger.

Den tredje och kanske knäppaste (knäpp pga av att jag nästan aldrig är allvarligt impulsiv) saken är att om ca. när som helst kommer jag och klara boka en tågbiljett till stockholm! på tisdag! klara ska titta på skola och jag ska titta på staden. Nä, men jag ska väl titta på kläder, skivor, skor, böcker, människor och dricka lite kaffe kanske. Två tågnätter och tidiga mornar tillsammans med klara och en ensam dag i en storstad känner jag är precis vad jag behöver nu.

röda dagar året om

Trots att jag och Umeå inte alltid kommer överens till exempel som när det regnar och det är motvind över slätten och man cyklar hem. När snön är svart av avgaser från E4:an och det är slaskigt överallt på vårvintern. När det är kolsvart klockan 16 och man fryser fingrarna av sig i väntan på bussen under vintern. Det finns dock dagar då man för inget i världen önskar att någon annan stad var ens hem. När det är rosa himmel och man cyklar hem på morgonen. När man sitter helt ensam på apberget klockan 4 på morgonen och det enda man hör är nyvakna fåglar. När man sitter och dricker kaffe på bc. När man ligger i sf-parken och gör ingenting med de man tycker om.

När det är första maj. Det var inte för haglet och regnet och kylan jag hade gåshud. Älskar älskar älskar att Umeå för alltid kommer att vara rött. Med hundratals knutna nävar i luften glömmer man aldrig kampen.

hjärtat slår inte längre innanför det slår UTANPÅ

Efter imorgon borde allt ha trasslat ut sig så då ska jag färga håret, ringa vårdcentralen och köpa en ny tandborste.

min kraftreserv den tar snart slut

Eftersom att ni med all sannolikhet inte kommer få se varket något blogginlägg eller statusuppdatering från mig med "KÖRKORT!!!!!!!!" inom de närmaste... åren. Så kan jag ju iallafall få säga att jag just lämnade in min projektrapport. På 20 sidor sharp. Det känns som att jag lämnat ifrån mig en bebis som jag inte vet hur någon kommer att behandla. Mycket märklig känsla iallafall. VAD SKA VI NU GÖRA? ÄR DET MENINGEN ATT VI SKA BÖRJA VÅRA LIV NU?

Varje dag var som en ändlös repris, jag sövde mig med böcker och musik. I min tanke var jag tillräckligt fri, drömma om den livboj kallad ”vi”

Har aldrig varit med om maken till överraskningshype kring Veronica Maggios skiva! Alla hyllar den överallt i tidningar och på facebook och alla bloggar men ingen kan ju tycka om den vid första anblicken mer än mig. Helt underbar.

Älskar känslan man får när man hör ny bra musik *pretto*. Ingenting känns jobbigt för stunden och jag vill bara skrika inombords men får ut ett litet pip och hoppar jättesnabbt med fötterna på den enda tomma ytan på mitt klädfyllda golv. Jag vet att jag säger att nästan varje ny låt jag hör är världens bästa men det är så jag tycker så då får det vara så för då har jag bestämt det och jag har förresten bestämt mig att sluta analysera ALLT så nu är det så som det är.

Jag lyssnar på låtarna jättejättemycket tills jag blir lite trött och jag vet att man inte ska det men älskar också känslan när man lyssnat på en låt lagom mycket och sen lyssnar på något annat eller är utan musik ett tag och LÄNGTAR tillbaka till låten och dör nästan när man hör den igen.

Åh, det här är bland det bästa jag vet. Det här börjar förvandlas till en musikblogg men om den gör det kommer jag få sån prestationsångest men den kanske kan vara lite mittemellan. Det är ju däremot inget emot vad jag skulle få om jag skulle börja skriva i den här igen PÅ RIKTIGT. Livet har ju förändrats. Ni kan ju gå bak i arkivet om ni vill se. Fast jag kommer inte ens ihåg om jag publicerat något. Ja, strunt samma. Jag vet inte om jag kan. Eller vill. Kanske när jag är där jag vill vara. Om tiden är rätt. Då ska jag berätta om allt.

den tredje finaste och bästa för idag.

måste bara visa den här för er också som matilda visade för mig.

hjärtskärande.

allting värker: så otagbart, lite medvind; rätt oslagbart

blir galen av att jag kan bestämma livet!!! galen!!!

pret. dravel.

jag sitter här och skolkar mentalt från internationella relationer-lekken. har så mycket att göra att det blir noll. fast okej om jag racer-skriver klart det här arbetet om konflikten på nordirland, skriver klart min 20-sidors projektrapport, slutför min bok, pluggar till religionsprovet imorgon, skriver klart religionshemprovet, skriver min svenska-krönika, ansöker till både universitet och folkhögskola så kan jag ju faktiskt ta det lugnt sen. obs det här inlägget är endast till för min egen skull så att jag får ventilera. för egentligen, vem har inte mycket att göra i slutet av trean. mycket att jobba med både fysiskt och psykiskt. kommer tillbaka i mitten av sommaren ungefär då jag vet var jag har mig själv!!

UO

jag känner bara såhär: umeå open "levererade". fattar inte hur en helg kan gå så snabbt. mycket pirr i magen, svett, dans, kramar, och sånt. världens bästa ju.

Oh I love, oh I love, oh I love what you do to my heart when you push me back down and then pull me apart

alltså se den här filmen som jag såg nyss. lovar att ni börj på å grin.

(19)

idag har jag fyllt år. haft bästa dagen med kramar, cafébesök, hallonbakelse, sushi, plura och carla i kyrkan, bäst kompisar, bokläsande, svenskalektion, jordgubbar, håkan i hörlurarna i solskenet på apberget på torget mitt i stan i väntan på finaste kompisarna, och en massa grattisönskningar. och det bästa var nästan att jag haft två födelsedagar. en på låtsats igår med presenter och släkt och middag och en på riktigt idag med allt annat.

när jag blir jätteglad blir jag konstig. jag blir reserverad och inåtvänd istället för tvärtom som hoppig och skrattig. eller det är klart, jag har ju olika dagar. för hoppig och jobbig och skrattig och överallt är jag ju också. men ibland blir det för mycket att ta in, och jag blir så rörd över att alla omkring mig är så bra. alla säger så fina saker till mig och jag blir så glad och glad och glad och tyst. jag önskar att jag är lika fin och snäll och bra mot er som ni är mot mig! tack för allt, jämt. och puss och kram.

ur a glorious headfuck thing. own it.

jag älskar fan skins och vad det gör med mig











-so why do i see a glorious fucking headfuck thing?

-see you around, remember to aim straight for the heart next time.

WHO WILL go to peace and love with me?

jag fick just nyheten om att patrick wolf ska spela på peace and love och jag fick en alldeles plötslig andnöd och tårar mitt på caféet där jag sitter och dricker mitt kaffe (behövde lite uppiggning efter denna dag). jag som senast i förrgår tänkte nä nä nu fastnar jag i en patrick-period igen. och som kronan på verket shufflar spotify fram who will som vore det ödets nyck. det finns kanske inget val längre.

Are we so alive?

Just nu skulle jag också vilja skrika och dansa och gråta till den här låten med alla mina bästa kompisar.










Oh this town, it's so electric
Since I got the feeling I can't shut down
(We are a mess, we are failures and we love it)

love etc.

de senaste dagarna har jag rutinmässigt: sovit, ätit, jobbat. endast. har åkt lite buss också.
resten av veckan ska jag: skriva, vara kreativ, mejla, vara effektiv, umgås.
dags att börja sadla om-.

det är vår också

nu har jag skrivit klart och lämnat in det absolut sämsta jag gjort under min gymnasietid tror jag. men nu är det gjort och med det sportlov. jag ska på hundradagarkvartillstudenten-fest, börja på mitt jobb, skriva ett tal, träna på talet, skriva en rapport på 20 sidor till pa100 och träna till ett prov. och så ska jag sova. fan vad jag ska sova.

isarna

jag ångrar lite i efterhand att jag publicerade berättelsen innan eftersom att den uppenbarligen inte var överdrivet uppskattad. kan hålla med lite om att det är en sån sak som bara är rolig i sitt eget huvud och ALDRIG rolig återberättad. typ som att höra andra prata om sina drömmar. (som självklart är helt sjukt ventilerande att själv prata om).

en annan grej var att jag upptäckte att skitmånga på facebook hade sett norrsken över himlen häromkring. jag gick ut för att kika om det var sant och på hängde min överentusiastiske och lättroade lillebror. jag kollade. vi kollade. försökte förklara för honom hur ett norrsken skulle se ut. (vet knappt själv). vi tror vi såg. SJUUUUUUUUUUUUKT VACKERT OCH MÄKTIGT OCH ALLT!

en tredje grej som är den roligaste någonsin och jag kan knappt inte fatta är att jag fått jobb! hallelujah. prisa denna dag.

och vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

i förrgår när jag väntade på 77:an hem så var det en man samtidigt som han pratade i handsfree halkade och landade i spagat rakt framför mig. eller han halkade som i utfallsposition och det roligaste var nästan att han refererade allt i telefon mitt i ögonblicket som "öh oj ja vänta jag håller på att halka nu". han stod i positionen ungefär 10 sek och som vägde fram och tillbaka för att återfå balansen. ettorna bakom började fnissa hysteriskt och jag ensam som jag var kunde ju inte vara sämre men hur pinigt är det inte att skratta för sig själv egentligen. det blev mer som ett... skrockande ner i halsduken.

and the cracks began to show............

HAR LILA HÅR!!!!!

3

genialisk bara.



frågan är ju om det finns någon som missat den här. och en sak att det är en felSÄGNING och inte en felRÄKNING, men det är hur som helst väldigt roligt. kunde inte sluta skratta.



skitjävlaäcklig och samtidigt helt underbart fin.

En kul men konstig grej som hände igår

Jag hade varit på biblioteket och pluggat, och när jag har plockat ihop mina grejer och ska gå ner för trappen så är det en kille som skyndar sig liksom att plocka ihop sina grejer och går exakt samtidigt som mig och så går han precis bredvid mig i samma takt. Tyckte det var lite konstigt men tänkte inte mer på det FÖRRÄN han liksom glider in precis framför mig just när vi ska gå ut genom biblioteket.

Han: Det ser ut som att du har koll på saker.
Jag: (tror att han ska fråga om vägen eller nåt) Ehh, jaa, eh kanske det.
Han: Kan du hjälpa mig med en sak?
Jag: Ok.
Han: (sträcker fram sin ena arm och frågar om jag kan lukta)
Jag: (luktar)
Han: (sträcker fram andra armen)
Jag: (luktar igen)
Han: Vilken var bäst?
Jag: (jag lite vimmelkantig efter luktandet och tror att han behöver hjälp med att köpa en ny parfym eller nåt) Den där (pekar på den högra)
Han: Eh, ok. VILKEN ÄR DIN FAVORITGLASS?
Jag: Hahahahahah (blir överrumplad av den konstiga frågan i sammanhanget så jag svarar): eh Twister (ska läggas till att jag TYP aldrig ätit twister utan det är den första glassen jag kommer på i den här konstiga situationen)
Han: Du och jag skulle inte passa ihop
Jag: (tänker: NÄHÄ?????) och mumlar fram nåt till svar samtidigt som jag skrattar ihjäl mig inombords typ.

Sen går han åt ena hållet och jag åt andra och jag tror att jag mumlar TACK i förvirringen också. Jag tror dessutom att vi möts liksom på baksidan av biblioteket när vi gått åt olika håll men då stirrar jag jättehårt ner i marken för att han inte ska prata nåt mer.
Hahahahahaha varför blir jag alltid utsatt för denna typen av händelser.

roliga särskrivningar jag sett på sistone

1. kasta pappers hand dukarna i papperskorgen. (från körskolans toalett, obs där jag bara var på besök)
2. snylt åker (minns inte varifrån)

kravla upp och sen, spring igen

det här har varit en riktig jävla skitdag. inlägget under sammanfattar ungefär min morgon. fick beslutsångest om jag skulle ha fisksås eller vitlökssås till laxpastan under lunchen så jag tog båda. en totalt oinspirerande svenskalektion. utomvärldsligt kallt ute. och en gnagande känsla som har legat i bakhuvudet hela dagen. och så någonting bakom revbenen. nä nu glömmer vi det här och vaknar imorgon upp till ännu en vinterjävladag i februariumeå!!!!!!!!!!!!!

hjärta

Just nu känns det här helt jävla omöjligt. Jag har alltså framför mig en vecka då jag ska sitta och analysera, sortera, och skriva. Det är det här jag vill göra hela livet ut samtidigt som jag inte förstår hur man kan stå ut. Läsa bittra, ledsna, glada, om drömmar och allt rivs upp och gör det inte, om allt möjligt och allt handlar om precis samma saker och jag blir så less på mig själv. Min beslutsångest dödar mig och jag blir blind. Jag ska alltså trycka ut en bok om ungefär en eller två månader. Den kommer i stort sett handla grundligt om mina tankar de senaste två åren. Fattar fan inte vad jag har gett mig in på. Kommer aldrig läsa den.

mina topp tre äckligaste matgrejer

1. cupcakes
2. kapris
3. messmör

en ny grej.

ska börja lista allt värt. och ovärt. börjar med en topp 5 lista på "kändisar" jag sett under peace and love festivalen. obs utan att ha stått på scen.

1. sverrir gudnason. (dog)
2. eva i eva och adam. (gav mig onda ögat när vi möttes. hon påväg mot festivalområdet och jag mot campingen)
3. johan palm. (den här är liksom lite tveksam eftersom att jag aldrig såg honom fysiskt utan var VÄLDIGT nära på att göra det. och mina kompisar såg honom "hela tiden". jag såg ett tält som det stod JOHAN PALM på.)
4. tsatsiki. (hoppade omkring och satt på axlar och hade sig under en konsert. oklart vilken.)
5. olof grind. (beror på hur man definierar kändis. googla. men han stod iallafall i en langoskö.)

en bra.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article8489331.ab

for those who dream with open eyes

run deep run wild

magisk video dessutom. http://www.youtube.com/watch?v=vZYbEL06lEU

S

http://bakgator.blogspot.com/2009/12/17.html

Det här skrev jag när jag var 17. Nu ungefär ett år och en månad senare har livet utvecklat sig som det gjort och det blivit som det blivit och jag har haft några av mina roligaste kvällar i livet på det där stället. Mörbultad med flera begynnande fläskläppar, armbågar i revbenen och sönderdansade ben efter gårdagens dubstepmangling med flux pavilion. Helt sjukt absurt bra var det. Och vi hann tillochmed höra pop i källaren och Klara hann bugga loss innan vi halkade hem till henne och sov. 5 av 5.

were born to be sanctified by you and me. lovers, thieves, fools & pretenders.

kan ni inte berätta något för mig? eller fråga mig något.

i follow rivers

http://open.spotify.com/track/4HfKPoMkLc9fT4sX1B8QZX om den här låten inte sätter sig och bygger bo i din hjärna och lever där ett tag kan du få en glass av mig. VAKNADE upp från nattens sömn (den då jag drömde att jag hade på mig en röd silkig nit och strassbeklädd korsett och ljusblåa knälånga jeansshorts på mig) och den fanns där. och jag har hört den max 2 gånger.

http://open.spotify.com/track/1fQ7sTkoDooENKCu0u0U7a

finaste och snällaste klara räddade mig från den ledsna högen, hjälpte mig ungefär miljoners steg framåt och bjöd som en ~bonus~ på banankakan från himlen. o.m.g.

jag har tagit tag i mitt liv alltså, skaffat mig två hobbysar. ni trogna läsare som vart med mig ett tag (haha) vet att jag hade lite problem förra året med att aktivera mig. nu har jag en lånad keyboard från min granna a.k.a min bästa vän som står så majestätiskt i mitt rum. den ser faktiskt lite läskig ut från sängplats. ja, iallafall. jag ska lära mig alla lätta låtar som finns och sedan utveckla ett självförtroende innan jag går in på det avancerade planet.

grej två är att jag skaffade efter många om och men ett träningskort idag. tränade för första gången på ett år och jag kunde nog inte vara mer lycklig. känns som jag hittat hem. har haft permission ett år och nu har jag blivit inlåst igen. skulle man osmakligt kunna jämföra med. behöver detta för att fungera. obs att jag skriver det här när jag tränat en gång. återkommer vid senare tillfälle.

en sak som jag måste ta tag i är iallafall vad jag egentligen heter. måste undvika pinsamma situationer som när receptionisten frågade vad jag hette i efternamn.
- olofsson sa jag.
-f eller v? sa hon.
(nu följer en tystnad)
-ehh, ta f säger jag.
hon måste antingen trott att jag var puckad eller typ... nygift. eller både och.

en annan sak när vi ändå är inne på ämnet är att jag måste ringa biblioteket och försöka förklara för dem att boken jag lånade i höstas som inte gick att lämna igen först för att jag tydligen aldrig hade lånat den men ändå fick lämna igen har jag verkligen lämnat igen och vill inte ha några fler inlämningspåminnelser. så.

det var längesen jag kände mig så... tillfreds med livet. skönt. här går det fort i svängarna. höhö he e som me volvon, som när man e ut å drifta, då gåre då också fort i svängarna..... menmen, de e väl de som e live. höööööööörs :P

tänker inte ens säga vad den heter för efter fredag tänker jag glömma bort den föralltid innan vi herregud ska spela upp den

kan ingen snäll person komma och lära mig exakt hur man spelar den här himla jobbiga uttjatade låten på keyboard innan jag faller ihop i en ledsen liten hög

projektarbete umeå

jag tog till drastiska åtgärder och förändrade bloggen, samtidigt så la jag in lite tokiga bilder. de mest obscena av dem få vi spara till någon annan gång.

jag tycker att ni ska kolla in www.kuung.se speciellt om ni är unga och bor i umeå och gillar kultur, hehe!!!!! två av mina kompisar har det som projektarbete och jag är med på ett litet hörn som en av två musikskribenter! där hittar ni lite information om vad som händer i stan. nu kan ni aldrig mer klaga på att det aldrig finns nåt att göra här!!!!!!! (ps. jag är ej köpt)

det viskas i alla hörn att TV:n är död och Kärleken blivit fri

innan jag klippte av mig allt


eftertiden

och ryktet spred sig som rök… att hon fick pojkar köra rätt in i sten/sticka i ven/böna och be, fick flickorna karva i ben/svälja det helt/tiga och le

natta de mina

det viskas om uppror i gränderna

beat

happy people never fantasize

läste efter jag postat inlägget under att alex schulman och ett antal bloggar citerat vidare honom att idag måste vara den mest deprimerade dagen under året. jag kan hålla med om att det ligger något i det.

dream attack

jag är lite trött för tillfället. inte bara idag utan under den här perioden. trodde att jullovet skulle ta bort det men det gick inte riktigt. så mycket som ska göras och så mycket som kliar i bakhuvudet och allt. får hoppas att det går över med tiden och att jag med ett nytt år lär mig att ta hand om saker bättre. tidigare och inte precis när det behövs som mest.

igår fick jag däremot reda på en jätterolig och helt tokig grej av en hysteriskt skrattande klara i telefon. så himla bra.

och nu när jag sitter ensam i skolbiblioteket kliade det så mycket och jag kan verkligen inte vänta på att jag ska önska mig den i födelsedagspresent för tänk om biljetterna tar slut. det får ju bara inte hända så jag bokade den själv, födelsedagskonsert av plura i tegskyrkan. längtar jag.