min kraftreserv den tar snart slut

Eftersom att ni med all sannolikhet inte kommer få se varket något blogginlägg eller statusuppdatering från mig med "KÖRKORT!!!!!!!!" inom de närmaste... åren. Så kan jag ju iallafall få säga att jag just lämnade in min projektrapport. På 20 sidor sharp. Det känns som att jag lämnat ifrån mig en bebis som jag inte vet hur någon kommer att behandla. Mycket märklig känsla iallafall. VAD SKA VI NU GÖRA? ÄR DET MENINGEN ATT VI SKA BÖRJA VÅRA LIV NU?

Varje dag var som en ändlös repris, jag sövde mig med böcker och musik. I min tanke var jag tillräckligt fri, drömma om den livboj kallad ”vi”

Har aldrig varit med om maken till överraskningshype kring Veronica Maggios skiva! Alla hyllar den överallt i tidningar och på facebook och alla bloggar men ingen kan ju tycka om den vid första anblicken mer än mig. Helt underbar.

Älskar känslan man får när man hör ny bra musik *pretto*. Ingenting känns jobbigt för stunden och jag vill bara skrika inombords men får ut ett litet pip och hoppar jättesnabbt med fötterna på den enda tomma ytan på mitt klädfyllda golv. Jag vet att jag säger att nästan varje ny låt jag hör är världens bästa men det är så jag tycker så då får det vara så för då har jag bestämt det och jag har förresten bestämt mig att sluta analysera ALLT så nu är det så som det är.

Jag lyssnar på låtarna jättejättemycket tills jag blir lite trött och jag vet att man inte ska det men älskar också känslan när man lyssnat på en låt lagom mycket och sen lyssnar på något annat eller är utan musik ett tag och LÄNGTAR tillbaka till låten och dör nästan när man hör den igen.

Åh, det här är bland det bästa jag vet. Det här börjar förvandlas till en musikblogg men om den gör det kommer jag få sån prestationsångest men den kanske kan vara lite mittemellan. Det är ju däremot inget emot vad jag skulle få om jag skulle börja skriva i den här igen PÅ RIKTIGT. Livet har ju förändrats. Ni kan ju gå bak i arkivet om ni vill se. Fast jag kommer inte ens ihåg om jag publicerat något. Ja, strunt samma. Jag vet inte om jag kan. Eller vill. Kanske när jag är där jag vill vara. Om tiden är rätt. Då ska jag berätta om allt.

den tredje finaste och bästa för idag.

måste bara visa den här för er också som matilda visade för mig.

hjärtskärande.

allting värker: så otagbart, lite medvind; rätt oslagbart

blir galen av att jag kan bestämma livet!!! galen!!!

pret. dravel.

jag sitter här och skolkar mentalt från internationella relationer-lekken. har så mycket att göra att det blir noll. fast okej om jag racer-skriver klart det här arbetet om konflikten på nordirland, skriver klart min 20-sidors projektrapport, slutför min bok, pluggar till religionsprovet imorgon, skriver klart religionshemprovet, skriver min svenska-krönika, ansöker till både universitet och folkhögskola så kan jag ju faktiskt ta det lugnt sen. obs det här inlägget är endast till för min egen skull så att jag får ventilera. för egentligen, vem har inte mycket att göra i slutet av trean. mycket att jobba med både fysiskt och psykiskt. kommer tillbaka i mitten av sommaren ungefär då jag vet var jag har mig själv!!

UO

jag känner bara såhär: umeå open "levererade". fattar inte hur en helg kan gå så snabbt. mycket pirr i magen, svett, dans, kramar, och sånt. världens bästa ju.