det verkar som hon överlevt sen sist jag såg henne

idag tror jag att jag blev världens gladaste person ett kort tag. jag fick en hjärtsnörp och flisan blev så glad att hon började skaka lite. vi fick absolut inte jubla eller gråta eller skrika för vi märkte det precis under en viktig genomgång om musikhistoria. i vår får vi se världens finaste håkan på vår hemmaplan.

tillbaka där det började för mig. tillbaka till samma lokal där mitt fjortonåriga jag exploderade samtidigt som klubbland gjorde det. på samma ställe får jag skrika ut alla meningar som känns så mycket, som betyder så mycket. på samma ställe får jag skrika 'håkan, du var bättre förr' och egentligen inte mena det. för när håkan slog igenom var jag bara åtta år. när jag var åtta år var bland bästa jag visste att åka längdskidor, titta på huset fullt efter skolan, leka affär och spela in kassettband efter kassettband på bandspelare.

idag är jag lite annan, lite äldre, lite mer klok och några håkan-konserter rikare!!!

musiken slutade aldrig, du bara får mig att hänga kvar, för jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

äsch när allt känns falskt och fel och mörkt och kallt kan man lyssna på melankolisk musik och äta chokladglass (och jag som egentligen hatar chokladglass) och drömma sig bort till bättre dagar.

ibland känns faktiskt allt jag skriver som pretentiöst dravel. men ibland bryr jag mig inte heller. för ibland vill jag inget hellre än att bo i paris, ha vackra puffiga klänningar på mig, dricka rödvin och kaffe om vartannat och strosa på gatorna i världens högsta klackar och kedjeröka på en balkong och pussa på fransoser (hej klara.)

men ibland känns det faktiskt som att jag får acceptera att mitt liv är och kommer alltid vara att dra kängorna genom slask, sno halsduken fler varv kring halsen, stå på vasaplan och frysa, dricka varm choklad på bibliotekscaféet och folköl på någon hemmafest alldeles för långt hemifrån, och lyssna på popmusik dagarna långa. för det är jag. och umeå.

sanningsdan

hittills gjorda saker idag: haft musikhistoria ungefär 4 timmar i skolan med lunch emellan. på slutet var vi lite lessa så vi körde gissa låtintrot på popmusik istället för klassisk musik
sett big bang theory
åkte nyss till ica maxi för att storhandla, hem kom vi lika fort när vi insåg att banken ligger nere och inga pengar = ingen mat

hittills inte gjorda saker idag: nationellt prov i svenska plugg

nu ska jag: borsta mitt hår. kanske lite fjolligt att skriva ut det men faktiskt mitt hår är inte vilket som helst just nu, har ca. fem egenproducerade dreadlocks i håret. det är samtidigt så elektriskt att jag snart klipper av det. blir spännande att se om jag hittar något i det. kanske den lilla stenen som matilda kastade in i mitt hår och försvann. eller något annat. det här kommer att bli spännande.

i'm not in love.

kan. inte. andas.

pistol dreams

jag sitter i biblioteket med fingrarna på tangenterna men jag får inte fram någonting. jag måste skriva ett tal. igår natt däremot fick jag ut orden, fingrarna bara gick av sig själva. men inte nu. jag förstår inte hur jag ska kunna prata om det här när jag inte ens kan skriva klart om det. det är för svårt att förklara för att alla ska förstå. alltid när det blir såhär läser jag det här för att jag ska komma ihåg. jag måste även mejla någon eller några men kan inte heller trycka på skicka- knappen. jag vågar bara inte. det känns som om jag måste kasta mig ut. det är det jag måste lära mig. att släppa taget och tänka vad är det värsta som kan hända. för det finns inget värsta. jag kan bara komma framåt, inte bakåt. men jag kan också fortsätta stå still. om jag ingenting gör.

äh vafan skitsamma jag är ledig imorgon

men vad säger man till någon som inte fattar någonting

blitt sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt

man måste dö några gånger innan man kan leva

en vän är en vän hur taskigt livet än gått/you destroy me

idag har varit en såndär dag. en sån dag som egentligen inte får finnas. en där man känner alla känslor man inte ska behöva känna. en där man inte känner att man är hungrig fast man borde. en där allt man vill är att gråta men det går inte för det känns så mycket. en där man städar för man kan inte göra något annat. man lyssnar på broder daniel på högsta volym och känner varje strof och varje mening. en tom dag som avslutas med gåshud gåshud.